Full text of "Bidrag till florideernes systematik"

AG-AfcöV^ 5--^ 






QK 

/S7Z • 




Bidrag till Florideernes Systematik. 



> 



af 



J.^G. AGARDH. 

(Vid Physiographiska Sällskapets möte d. 21 Dec. 1870 delvis meddelade). 



u 



ti ett föregående arbete, Species Genera et Ordines Algarum, Lunda 1848 — 
1863, har ett försök blifvit gjordt att ordna Florideernay naturliga grupper. Oak- 
tadt det material, jag dertill haft att disponera öfver, sannolikt varit det rikaste och 
fullständigaste, som någonstädes torde förefunnits, lemnade detta, af lätt begripliga 
skäl, dock mycket öfrigt att önska. Af många Alger äger man ännu i denna dag 
endast exemplar utan frukt ; af andra finnas ofta exemplar med endast det ena af 
de båda slags fruktorganer, som förekomma hos Florideerne på olika individer; snart 
sagdt af ingen Floridée ägde man då i föregående arbeten så beskaffade analyser af 
fructificationsdelarne att de kunde begagnas, då systemet skulle grundas på dessa 
delars inre structur. Då ett första systematiskt försök framkommit under sådane 
fårhållanden, torde det icke vara att undra öfver om detta i många afseenden blifvit 
ofullständigt, eller kommit att innehålla en och annan oriktig' n .et. 

Sedan dess har både bättre material i afseende på de förut kända arterne vun- 
nits, som ock en stor mängd nya Alger blifvit från de mest aflägsne trakter hem- 
förda, hvilka fyllt mången lucka i systemet och som här och hvar torde föranleda 
en annan gruppering äfven af de förut kända Algerne. Det är ett försök i sådan 
riktning, i afseende på några af Florideernes grupper, som härmed framlägges. 

Under ingen period af Algologiens historia torde ett större antal nya och egen- 
domliga former uppdagats än just under de år som närmast följde utgifvandet af 
de 2:ne första delarne af Species Algarum, hvilka af handla Florideerne. Ensamt 
Prof. Harveys expedition till nya Holland, utförd under åren '1853 — 56, medförde 
icke blott det största material, som någonsin kommit Algologien till del, utan gaf 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. VIII. 1 



2 J. G. Agardh. 

* 

jemväl upphof till flera arbeten, som utgöra den moderna vetenskapens största pryd- 
nader. 

Enligt Harveys egen beräkning utgjorde antalet af de af honom ensamt från 
nya Holland hemförde arter ne omkring 600, i 20,000 exemplar. På di tresan hade 
han haft tillfälle att uppehålla sig på Ceylon; på hemvägen vid flera af Stilla Ocea- 
nens olika kuster; öfverallt gjordes större insamlingar. De Harveyska exemplaren 
hafva sedan blifvit Algologerne bekanta genom distribuerade samlingar. 

Att Harvey vid arternes bestämning oeh ordnandet af det ofantliga material, som 
han medfört, begått ett och annat fel, torde icke förundra någon, som känner huru 
lika många Alger sins emellan äro, och huru lätt sålunda misstag kunna begås. 
Flera sådane fel corrigerade han sjelf uti sednare arbeten. En noggrannare analys 
än som under en resa kan medhinnas och nogare jemförelse med andra arter torde 
visa att ännu en och annan art lämpligare kunnat hänföras till andra slägten. 
I afseende på någras slägtskap har jag sålunda fått en annan uppfattning än Harvey, 
hvarföre i det följande närmare skall redogöras. 



Cryptonemece. 

Sådan denna grupp uppfattades i Species Algarum torde den ännu kunna bi- 
behållas, ehuru cystocarp-fruktens bildning hos afdelningen Gasterocarpese i någon 
mån torde vara afvikande från de andras och möjligen framdeles fordra Gasterocar- 
peernes särskiljande. Bättre material och noggrannare jemförelse hafva emedlertid 
lärt, att några af de slägten, som hänfördes tdl Cryptonemese, derifrån böra uteslu- 
tas. I en sednare del af det nämnda arbetet har jag redan antydt att Fauchea 
och Epymenia borde hänföras till Rhodymenieae ; likaså torde Chrysymenia böra öf- 
verflyttas till denna grupp. Furcellaria, som genom sin fruktbildning så mycket 
afviker från de andra Florideerne, torde måhända närmast vara beslägtad med Cys- 
toclonium. Obekant med cystocarp-frukten hos den typiska arten af slägtet Acro- 
tylus, hänförde jag detta slägte till Cryptonemea?, under antagande att cystocarp- 
frukten skulle hos den typiska arten vara överensstämmande med den hos en an- 
nan art, som jag antog tillhöra samma slägte. Det har dock sedan visat sig att 
Acrotylus australis har cystocarp-frukten mycket olika bildad, så att icke blott de 
nämnde arterne. måste skiljas i olika slägten, utan dessa äfven hänföras till olika 
grupper. 



A 5LC 



Bidrag till Florideernes Systematik. 3 

Deremot torde slägtet Polyopes böra ifrån Gigartinese öfverflyttas till närheten 
af Grateloujjia och Prionitis. Desnvia, som på grund af structuren af fröns hän- 
fördes till Sph&rococcoidea?, har visal sig äga en fruktbildning, som kanske närmast 
öfverensstämmer med Bhizophyllis. Ett nytt slägte, Ochtodes, som här nedan upp- 
ställes, kommer Desmia mycket nära; och måhända torde det ännu mycket ofull- 
ständigt kända slägtet Gloiocladia böra uppställas i de sistnämnde slägtenas när- 
maste granskap. Att det så egendomligt bildade slägtet Thamnoclonium bör hän- 
föras till Cryptonemese, har jag i en sednare del af Species Algarum redan sökt 
ådagalägga. 

Såsom bidrag till kännedomen af särskilda arter och slägten skall jag ännu 
tillägga följande: 

Gratelonpia undiilata (I. Ag. mscr.) frondibus simpliciusculis aut parce divi- 
sis, a foliolo senili reducto palmatim aut pinnatim egredientibus, carnoso-membrana- 
ceis planis lanceolato-linearibus utrinque attenuatis, margine ssepissime eximie undu- 
lato, demum crenulato ligulisque sparsim obsito, cystocarpiis per totam frondem densis, 
spha?rosporis sparsis. 

Ad Insulas Indise Occidentalis. 

Inter Gr. cuneifoliam et Gr. Cutleriae intermedia, nec cum Gr. Gibbesii Harv. 
bene conjungenda. Nunc ultra pedalis, latitudine segmentorum 2 — 3 pollicari, nunc 
minor et immo adspectum prsebens Porphyrae cujusdam ; nostra specimina semper 
charlse adhserentia. 

CorynoillOrplia L Ag. mscr. Acrotyli sub-gemis Prismatoma I. Ag. sp.p. 193. 

Fröns in una specie, a Harvey descripta, teretiuscula et clavata, in altera Qex 
mente Harveyi} recens teretiuscula, exsiccata 3 — 4-quetra, mihi adparuit acido suffusa 
eandem formam prismaticam conservans, subtubulosa, tubo interiore filorum adparatu 
laxiori percurso. Fila media magis longitudinalia, exteriora magis verticalia et ana- 
stomosibus paulo densioribus juncta; hsec demum fila moniliformia strati corticalis 
emittentia. Fila interiora canali articnlato eolorato percursa. Apex frondis fere spon- 
giose inffatus terctiusculus, filis corticalibus hoc loco multiplo longioribus et stric- 
tioribus, dense adproximatis constans. Iu cryptis infra peripheriam excavatis et cir- 
cum-ambientibus filis tenuioribus, quasi ad orificium ^carpostomium} inter fila ne- 
mathecii secedentia formatum ducentibus, tecti nuclei simplices, at plurimi ad- 
proximati, nidulantur. Gemmidia in nudeo plurima et sine ordine conspicuo con- 
globata, facile diffluentia. 

Genus nuclei structura ducente ad Cryptonemeas pertinens, evolutione cystocar- 
piorum inter fila nematheciosa Rhizophylleis analogum, aliis ut videtur characteribus 



4 J. G. Agardh. 

abludens; nuclei structura et gemmidiis facile diffluentibus forsan Polyopi pro- 
ximum. 

Species mihi sunt: 

1. €. prismatica I. Ag. 1. c. 

2. C. clavata Harv. Ner. Bor. Am. p. 196. 

Desmia I. Ag. sp. p. 639. 

Cystocarpia sat bene evolula in pluribus speciebus vidi. A superficie frondis 
verrucae, pro magnitudine planta; sat raagnse, angustiori basi affixae, hemispherice effusae 
proveniunt, filis radiantibus, moniliformiter articulatis, dicbotomo-fastigiatis constantes. 
Inter baec fila nuclei ad paren t plurimi, initio vesicam coloratam, qualem in aliis 
generibus quandoquidem quoque vidi, contento fluido ut videtur impletam, consti- 
tuentes; serius endoebroma in partes collapsum videre credidi; maturi nuclei con- 
stant gemmidiis plurimis minutis conglobatis, muco et ambientibus filis paucis quan- 
doquidem cobibitis; nuclei ejusmodi plurimi inträ verrucas singulas inclusi, sensim 
densiores magisque adproximati, demum quasi in nucleum compositum coalescentes. 
Filorum nematbecii articuli ultimi firmius coha;rentes, quasi membranam externam 
verruca? nematheciosse prsebent. 

Kiitzing, in ultimo suo opere (Tab. Phyc. vol. 17 tab. 95), structuram, quam 
fructibus tribui, fere eandem pinxit, nucleos vero antberidia esse suspicatus est; for- 
san nimium juveniles vidit; in nostris nuclei ab aliis Cryptonemearum non admodum 
recedunt. 

Conformatione totius fruetus Desmia cum Ochtode fere convenit, nec a Rhizo- 
phyllide, si quidem a descriptione Montagnei de hac re judicare licet, admodum 
alienum videtur. Nucleis singulis simplicibus, at plurimis inträ verrucam nemathecioideam 
collectis, sensim dense adproximatis et demum fere confluentibus, totum hunc adpara- 
tum quasi nucleum compositum forsitan quis consideraret. 

Species plures quam fas fuit in boc genere dislinctas fuisse, credere licet; in- 
terea enumero sequentes hodie cognitas: 

■1. ö. pnlviiiata (B. ambigua var. pulvinata Harv. Alg. ceyl. n:o 91). 
% D. triphiiiata Hering. 

3. D. coccinea; Porlteria coccinea Zanarcl. in Begensb. Fl. 1851 p. 37. Bl. 
Mar. Bubr. p. 55. Blocamimn ciremnatum Mont.; Kutz tab. Bhyc. Vol. 16 
tab. 47. 

4. D. ambigua Grev. 

5. D. Hor ue matin i Mert. 



Bigrag till Florideernes Systematik. O 

Oclltodes (I- Ag. mscr.) Fröns cylinrlracea dichotoma aut vage ramosa, maxi- 
mopere gelatinosa (jterum madefacta faeillime dissoluta}, subcartilaginea; juvenilis 
subtubulosa, filis moniliformibus ab axili siphone provenientibus constituta; adultior 
intus cellulosa farcta, Iribus stratis constituta: axili siphone cincto tniuoribus arcua- 
tim inter cellulas strati medii rotundatas laxe eohserentes excurrentibus; corticalibus 
filis moniliformibus brevioribus. Cystocarpia in verrucis nematbecioideis rotundatis a 
fronde erumpentibus dense aggregatis evoluta, nucleis pluribus inter fila radiantia 
nemathecii suspensis constituta; nuclei gemmidia min ut a plurima, sine adparenti or- 
dine conglobata, muco coliibita foventes. Sphaerosporse — — — . 

Fronde juveniii dissecta siphonem arliculatum axilem vidi, filis corticalibus mo- 
niliformibus fastigiatis laxe circumdatum. Fröns hoc modo quasi tubulosa sensim 
solidescit, articulis filorum interioribus in cellulas magis rotundatas intumescentibus, 
aliis filis sparsissimis inter cellulas vacua implentes excurrentibus, (structura fere 
Callophyllidis). Strati corticalis fila moniliformia in adultiore fronde minus conspicua, 
articulis cellulas seriatas magis aemulantibus. Adulta fröns hoc modo cellulosa ad- 
paret et farcta, sed faeillime dissoluta. Fruclus ejusdem omnino naturse vidi ac eos, 
quos in Desmia jam descripsi; verrucee autem minores, dense aggregatse, plures de- 
mum, ut videtur, confluentes. 

Fructu ignoto species duas ad calcem Spli^rococci Generis in Spec. Algarum 
enumeravi, supposita unius cum Chondrococco filiformi Kiitz identitate. Postea suam 
speciem icone data, in Tab. Phyc. vol. 17 tdb. 95, illustravit Kiitzing, addita analysi 
struetur*, quse non bene in nostram speciem cadit. — Species mihi.sunt: 

1. Ocht. filiformis I. Ag. sp. p. 6åå. Acantlwcoccus adelphinus Mont. in Ann. 
Se. Nat. fide specim. a Crouan missi. 

varial: cervicornis ramulis magis patentibus, terminalibus subdivaricatis rigi- 
diusculis. Fruetus supra descriptos in hac vidi. 
Hab. in mari Antillarum. 

2. Oclit. capensis I. Ag. I, c. p. 645. 

Ad Cap. B. Spei. 
CryptOllGlllia. Species sec. habitum duos quasi diversos typos referre, et struc- 
turam diversa setate quodammodo diversam esse, meminisse opportet. Fila interiora 
sunt nimirum laxiora in juvenilibus, densiora et immo densissima in adultioribus par- 
tibus. Stratum corticale, fere eodem modo diversum, in partibus juvenilibus constat 
filis fere moniliformibus at abbreviatis; in adultioribus fila in cellulas magis adproxi- 
matas mutantur ; in sphaerosporifera parte stratum corticale fere nematheciose evo- 
lutum est. Infra stratum corticale intermedium stratum quodammodo adest, in par- 



b J. G. Agardh. 

tibus juvenilibus vix conspicuum, infra soros ut fila anastomosantia obvium ; in par- 
tibus adultioribus cellulse intcriores strati corticalis majores rotnndatse, arcte adproxi- 
uiatae, nunc quasi granuloso contentu instructte sunt, quo fit ut hoc stadio admo- 
dum conspicua 1 , quasi stratum proprium efficientes, adpareant. Sit ut in diversis 
speciebus has diversitates plus minusve eonspiciantur; vix vero iis ducentibus species 
alio respectu simillimas in diversa genera distrahere decet. Quas omnia dicere debui, 
ut intelligatur quo jure species quasdam, ad alia genera relatas, ad Cryptonemiam re- 
vocandas esse urgeo. Species uimlrum mibi sunt sequenti modo disponendse: 

I. Acrodiscus fronde segmentis regularihus dichotoma aut subpinnatifiäa, 
prolificationibus conformibus a margine nunc instructa; segmentis termi- 
nalibus aut phyllis prolificantibus soro nemathecioso intramarginali elon- 
gato, aut sapius infra apicem brevi, rotundato instructis. 
* Fronde fere omnino ecostata. 

1. Cr. dichotoma I. Ag. sp. p. 225. 

2. fr. ligiilata: Gymnogongrus ligulatus Harv. Alg. exs. Ceyl. n:o 50. 

Nec structura frondis, nec sphserosporae sunt Gymnogongri ! Habitus mire Prio- 
nitidem refert, et facile quis crederet Sphser. cbondropbyllum Boryi, quem ad Prio- 
nitidem retuli, cum Cr. ligulata identicum esse. Fragmentuni plantas Boryanse, quod 
comparavi, habet segmenta paulo angustiora quam specimina Harveyana. Structuram 
plantas Boryanae bene pecognoscere mihi non licuit ; cum specie Prionitidis e Mari 
Coreano Boryanam plantam identicam assumsi. — Sori sphåerosporarum in planta 
Harveyana adsunl, in segmentis terminalibus phyllisque marginaiibus, elongati intra- 
mareinales! 

3. fr. denticulata I. Ag. sp. p. 337. 

4. fr. crenulata I. Ag. ibm p. 225. 

** Frondibus inferne sensim costatis, costa incrassata externe eviden- 
tius conspicua, phylla prolificantia demum scepe generatura. 

5. fr. rigida Harv. Alg. Ceyl. exsicc. n:o 51. 

6. fr. phvllopkora : Acropeltis phyllophora Harv. Phyc. austr. tab. 283. 

Nomine Cryptonemias ? decipientis Harvey (in Phycol. austr. tab. 289) speciem 
quandam a sua Acr. Phyllophora distinxit ; has duas externa facie simillimas, structura 
vero in eo diversas dixit, quod cellulai intermediae in Acr. phyllophora rotundato- 
angulalae contiguse sunt, in Cr. decipiente vero minores, invicem distantes et anasto- 
mosibus junctse pinguntur. Ejusmodi differentia vero etiam in aliis speciebus adest. 
Partes juveniles et soriferi monstrant structuram, quam Cr. decipienti tribuit; utrum 
vero differentia? sint setatis, an a diverso statu speciminum pendeant in speciebus 



Bidrag till Florideernes Systematik. 7 

allatis Harveyanis contendere non audeo, quum specimina authentica in his comparare 
mihi non licuit. 

7. Cr. elata Acropeltis elata Kärv. Pliyc. austr. tab. 122. 
II. Cryptonemia. I. Ag. sp. 1. c. 

8. Cr. seminervis. Ag. 

var. pliyUantoides caule elongato rämoso, foliolis sirigulis cuneato-oblongis se- 
micostatis, a margine phylla capsulifera minuta linearia aut oblonga utrinque 
dense seriata emittentibus 

var. palmata caule alato in laminam palmato-decompositam demum evanescenti- 
multi-costatam, foliolisque conformibus a margine pullulantibus instructam 
abeunte. Phylloph. nervösa Welw. Pliyc. Lusit n:o 195. 

9. Cr. Lactnea Ag. 
40. fr. Lomation Bert. 
\ I . fr. Imurians Mert. 

12. fr. undulata Sond.; Harv. Pliyc. austr. tab. 205. 

TliaillllOClOllilllU. Fruetus uterque in phyllis minutis propras, superficie ever- 
rucosa distinguendis, evoluti: cystocarpia immersa in cryptis numerosis infra stratum 
corticale, fere in fila vertiealia evolutum, excavatis, secedentibus filis aperlis, nucleos 
singulos simplieiusculos foventia; nucleus gemmidia minuta plurima angulato-rotun- 
data, vix distincto ordine conglobata, quasi muco cohibita fovens. Sphjerosporse in 
phyllis aggregatse cruciatim divisae. 

Genus cum Polyope fere convenit proventu fructuum in phyllis prolificantibus 
propriis, cystocarpiis immersis, spbaerosporis cruciatim divisis inter fila corticalia sub- 
nematheciose evolutis; nec nuclei structura admodum diversa. Gemmidia in lobulis 
pluribus quasi formata, laxius conjuneta quam in plurimis Cryptonemeis, quasi 
muco cohibita. Plexus concentricus nucleum ambit, filis carpostomium versus con- 
vergentibus. Pbylla minuta cystocarpiis onusta sunt filis interioribus laxioribus quam 
in sterili fronde contexta. A plurimis distat genus habitu, phyllis fructiferis evidentius 
a sterili frondis distinctis. Structura anatomica a Polyope longe recedit. 

Genus sectiones duas hodie comprehendit, olim distinguendas: primam genui- 
nam ; alteram crescendi modo, ab ipsa dispositione filorum interiorum pendente, 
sat alienam. In hac sphaerosporae, in nematheciis provenientes, distinctionem quoque 
urgent. 

* Thamnoclonium frondium ramis contiguis, verrucis circumcirca 
obtectis. 



8 J. G. Agardh. 

1. Th. dichotoinum I. Ag. in Linn. 1841 p. 3. Th. Jiirsutum Kiltz; B. arv. 
Phyc. austr. tab. 293. 

var. Codioides fronde duplo crassiore, setis hyalinis numerosioribus. 

2. Th. Iieniauniainim Harv. Phyc. austr. tab. 114. 

** Dictyophora frondis caulescentis ramis in expansiones foliaceas, 
reticido ramellorum filiformium compositas abeuntibus, laciniis peri- 
phericis reticidi liberis, hic illic membranaceo-dilatatis, sursum incre- 
scentibus, deorsum sensim in reticulum distractis. 

3. Th. fiabeliiföFHie Sond; Harv. Phyc. austr. tab. 113. 



Gigartinese. 



I Species Algarum upptogs under den allmänna benämningen Gigartinese 5 
mindre grupper, deraf de 2:nc Endocladiece och Bissoellece numera lämpligare torde 
kunna finna plats på andra ställen i Systemet. De 3:ne öfriga, hufvudsakligen 
öfverensstämmande i cystocarpfruktens byggnad, torde fortfarande kunna betraktas 
som underafdelningar af Gigartinese, och med bibehållande af den begränsning de 
redan erhållit, endast med den skillnad, att slägtet Stenogramme öfverföres till Kal- 
lymenieae; att Furcellaria får plats närmast Cystoclonium ; och möjligen slägtet Gloio- 
derma, hvars cystocarp-frukt ännu är okänd, framdeles torde böra till annan plats 
definitivt förflyttas. Ett nytt, serdeles utmärkt slägte Erythrophyllum, som här ne- 
danför beskrifves, torde möjligen utgöra Kallymenieernes högsta form, analog med 
Delesseria inom Sphserococcoideernes grupp. Några utmärktare nya arter tillåter jag 
mig här beskrifva. 

Iridsra memhranacca (I. Ag. mscr.) fronde gelatinoso-membranacea plana 
lanceolata, supra stipitem planatum simpliciuscula, dichotoma aut a margine folii se- 
nilis ssepe reducti pinnatim aut palmatim laciniata, marginibus ssepius crenulato- 
insequalibus, soris sphaerosporarum majoribus subprominulis, cystocarpiisque per totam 
frondem superiorem densis. 
Ad Valparaiso. 

Specimina hujus, ut videtur, ssepius in Herbariis nomine Grateloup. Cutleriae 
servantur, et huic revera externe simillima sunt; sed planta minor, vix pedalis, et 
fructu Iridasae prsedita. Nucleus cystocarpii nempe compositus ut in Iridaea, nec 
simplex ut in Grateloupia. Spha?rosporae quoque in soros collectae, nec sparsae ut 



Bidrag till Florideernes Systematik. •» 

iii Grateloupia; Soros pro nucleo Cystocarpii Grateloupise forsa» habuerunt, sed sunt 
ambitu multo majores, ita ut nudo quoque oculo specimina dignoscantur. 

Gigartiua Jardini (I. Ag. mscr.) fronde canaliculato-plana lineari subpinnatim 
deconiposita, segmentis supra basem angustiorem linearibus elongatis apice truncatis 
dentatisque, papillis a disco et margine prolificaatibus lingulato-lanceolatis subcanali- 
culatis cystoearpia singula submutica infra apicem gerentibus. 
Ad Californiam (Hb. Le Normand!). 

Est quasi Gig. mamillosse forma magis elongata, fere pinna tim tomposita. (Sub 
nomine G. lanceolate in Hb. Le Norm. a me hsec indicata fuit; alia vero specie a 
Harvey sub eodem nomine descripta, nostrum mutare debui). 

Kallynifnia perforata (I. Ag. mscr.) gelatinoso-membranacea subvage laciniata, 
laciniis demum sublinearibus serie foraminum grosse cribrosis, forarninibus junioribus 
rotundatis, adultioribus oblongis multo majoribus, kalidiis minutis inter foramina 
sparsis. 

Ad Ceylonam (in Hb. I. E. Gray). 

Una cum K. cribrosa Harv. hsec species sectionem propriam (aui subgenus) 
Kallymenise constituere mihi adparuit, quam Zeirse nomine designavi. Fröns in hac 
sensim foraminibus cribrosa, ut in Agaro aliisque norma sit; strata exteriora frondis 
admodum tenuia, filisque interioribus sparsioribus distenta; eellulse corticales fere 
unica serie dispositte. 

Formam et divisionis modum omnino fere refert Ulvte reticulatse Forsk.; sed ro- 
sea, madefacta dilutissime carnoso-rosea subpellucida, aquoso-gelatinosa, membrana 
vero tenaci constituta, exsiccata obseurior. Lacinise forma lineares, 3 lineas ssepius 
latse, in medio sensim serie foraminum pertusse; foraminibus increscentibus atque 
demum eonfluentibus, margines ut lacinise novse separantur, suo ordine dilatatse per- 
foratse et in novas disjunctae. Foramina a diametro liaese usque 2 — 3 lineas et 
quod exsuperat atlingunt. Chartse arctissime adhseret. Fruetus bene evolutos, at 
paucissimos sparsos vidi. 

Hallymenia phyllophora (I. Ag. mscr.) fronde earnosa lanceolato-lineari sub- 
indivisa, a disco aut ssepius inträ marginem prolifera, prolificationibus conformibus 
basi attenuata nunc subobliqua sessilibus, kalidiis ab apice deorsum infra medium 
folii per totam superficiem densis. 

Ad lnsulam Vancouver (D:r Wood, in Hb. I. E. Gray). 

Sectionem propriam Kallymenise hsec quoque species sibi vindicare videtur. 
Obiter inspecta fröns fere pinnata adparet: prolificationes nimirum inträ margi- 
nem einergunt, qua3 ordine et fere pinna tim dispositse videntur. 

Lunda Univ. Årsskrift. Tom. VIII. 2 



10 v J. G. Agardh. 

Frondem vidi 3 pollicarem planam et earnosam, dimidium pollicem vix latam, 
prolificationibus subpinnatim dispositis ramosam. Phyila prolificautia nunc a medio 
disco, nunc et ssepius paulo inträ marginen] exeuntia, simplicia, 3-poHicaria, fere 
lanceolato-linearia, basi abruptius attenuata sessilia, nunc fere obliqna et subfalcata, 
ali apice et longe infra medium fruetifera kalidiis dense sparsis, poro in exsiecata 
conspicuo pertusis. Color obscure purpureus. Chartae laxius adhaspet: 

Structura et fruetus generis videtur. Stratum internum constat ceilulis cylin- 
draceis anastonlbsantibus, quasi graiiulosa materia faretis; bae utriuque abeunt in 
cellulas magis rotundatas strati intermedii majores; superficiatibus ceilulis minutis se- 
riatis. Kalidia strato interno immersa, pluribus nucleolis constituta, singulis fasciculo 
tenui tilorum anastomosantium separatis. Gemmidia in nostra non arete cobserent. 

Ab omnibus mibi coguitis Kallymeniae speeiebus facile distincta, forma sua exsic- 
catum speeimen Splaebnidii quodammodo referens, ramiticationis norma Sarcomeniam. 
Specimen a me visum superiorem partem planta; tanlum sistit; si stipes distinetus 
adesset, fere sequo jure ad Constantineam referreretur, ignotis sphserospöris, quas in 
his generibus diversas esse constat. 

Gracilaria fastigiata I. Ag. sp. p. 600 est mibi hodie species Gallophyllis. Diu 
sterilis tantum observata, a Hookero et Harvey nomine Rhodymenia; soboliferas in 
Flora antaretica primum indicata fuit. Cystocarpia demum vidi iis Gallopbyliidis om- 
nino similia. 

SteilOgraillllia, genus diu cognitum, at difiicilius disponendum, ad Callophylli- 
dem atlinitate proxime accedere putarem. Å me, fruetu nondum perspecto, ad 
Rhodymenieas relatum; a Harvey, qui fruetus in plurimis bene illustravit, eodem 
systematis loco relictum; Kutzingius ad Delesserieas retulit duce C. Agardh, qui 
speciem typieam Belesserise speciem consideraverat. Cystocarpiorum forma elongata 
liuearis, quam, si Rhodymenieis referreretur, a j gre explicarem, (acilius revera intel- 
ligatur, ut plurimis nucleolis seriatis nucleus compositus agnoseatur. 

Erythrophyllum I. Ag. mscr. 

Fröns foliiformis costata, venisque obseuris percursa, fere tribus stratis con- 
texta: filis interioribus articulatis subfasciculatim conjunctis costam formantibus; cei- 
lulis rotundato-oblongis laxius dispositis, reticulo filorum anastomosantium cinctis, 
laminse stratum internum constituentibus; ceilulis corticalibus minutis granuliformibus 
monostromaticis. Fruetus ignoti. 

Genus novum insigne, forma frondis Delesseriearn revocans, structura Kallyme- 
nise aut Gallophyllidi proximum, et, si rite auguror, his formam superiorem costa 
pra;ditain constituens. His dictis me non fugit Genus Harveyanum Chauvinise fere 



Bidrag till Florideernes Systematik. 1 1 

iisdem characteribus conditum esse et eodem morlo a Delesseria differre-. Cbauvinias 
vero Delesserieis pertinere, nullis dubiis vacat; substantia contra Erythrophylli et 
adspectus is est, ut genus nullo modo Delesserieis adnumerandum esse assumere 
audeam. 

Fröns folium tere lanccolalum, plus quarii semipedale longitudine, et bispollicem 
latum refert, costa superne evanescente, inferne in stipitem laniina detersa subden- 
tatum ancipitem desinens. Margines inaquales velut foramina adultiora, quibus trons 
hic illie pertusa cernitur, sunt brevissimis spinulis ciliolatse -, in bis ciliis fruetus de- 
mum evolvi, forsan credere licet. Vena obseura, parum conspicua, ut videtur sine 
ordine vaga 1 , fureata j et subhYxuosa 1 (nec stricfa 1 ), juxta costam evidentiores, late- 
raliter excurrunt, margines versus evauescentes. Inter eilia margines quasi minutis- 
sime erosi. Stipes ab expansione radicali surgens, in nostro bipollicaris, anceps, 
margine angusto in dentes alternas al)eunte, dein costa lamina continuatus. Ipsa 
laniina oblique deorsum a margine, costam versus, hic illic fissa. 

Si particula juvenilis frondis (ex. gr. eilia} dissecta observatur, adparet stra- 
tum internum contextum filis tenuissimis, aliis longitudinaliljus, aliis transverse ex- 
currentibus, dense invicem interjectis, hic illic inflatis in cellulam ramosam et ana- 
stomosantem, qua; ita fil in exteriore parte caulis et in lamina tota cellulis rotun- 
datis origo; fila excurrunt in cellulas periphericas, qua; sunt quasi rami extimi 
filorum. In adultiore parte fila permanent, in costa densiora, peculiare stratum effi- 
cientia; in lamina fila cellulas circum-ambientia constituunt; longitudinali sectione cel- 
lula oblonga strati intermedii, infra superficiem utramque pracipue conspicua, sunt 
vaga Qiec alterna nec e regione posita ut in Delesserieis), centralibus cellulis Chau- 
vinia omnino deficientibus. Costa constat strato interiore amplissimo, filis quasi fa- 
sciculatim longitudinaliter excurrentibus, articulatis, articulis cvlindraceo-clavatis endo- 
chroma granulosmn continentibus. Cellula rotundato-angulata strati intermedii di- 
rectione tangentis latiores videntur et a facie quasi depressa; inter has, laxius dis— 
positas, adparatus filoruin reliculatim ambientium adest. Stratum corticale cellulis 
minutis granuliformibus colorato succo impletis, fere simplici serie dispositis, nec in 
fila verlicalia moniliformia conjunctis. His quasi punctata, fröns a superficie visa 
cernitur; ipsa membrana liyalina. 

Erythr. Delesserioides (J. Ag. mscr.) fronde subpedali ambitn lanceolata, 
sparsim a margine et oblique costam versus lacera, margine demum minule ciliata. 
Hab. ad insulam Vancouver: D:r C. B. Wood (m Hb. 1. E. Grav). 

Obs. Ad genus Ahnfeltia präster species a me in Specieb. Algarum admissas, nova 
quadam forsan potissimum reterantur, quas antea nunc Gracilaria, nunc Gymno- 



12 J. G. Agardh. 

gongro retulerunt. Ejusmodi sunt: Gigartina torulosa Hook. et Kärv. in Lond. 
Journ. IV. p. 546, qua-, postea ut Gracilaria? torulosa in Lond. Journ. VII et 
I. Ag. Sp. p. 605 et demum ut Gymnog. furcellatus var. in Fl. Novce Zelandice 
admissa fuit. Hax ab Ahnfeltia distat fronde magis earnosa, cellulis sträti interioris 
stellatim radiantibus, nempe invicem distantibus et radiis angustioribus junctis. Ita 
quoque de Plocaria ? furcata Hook. et Harv. in Lond. Journ. IV. p. 545, I. Ag. 
Sp. p. 606. Gymnogongrus furcatus Harv. in Fl. Nov. Zel. judico; luijus est 
fröns subcornea, cellulis strati interioris subdislantibus, nempe interjectis filis reticu- 
latim ambientibus, in axi densioribus. Ignotis spharosporis yegre dicitur utrum ad 
ipsum Ahnfeltiae genus referantur, an potius in ejusdem vicinia disponantur. 

Gymn. creiiuiatus Tum. Ilist. tab. 40, quamquani a Turnero in propria 
dissertatione (Linn. Träns. VI p. 130) illustratus, planta tamen dubia et obscura 
plurimis sine dubio perrnansit, recentiori tempore a nemine iterum inventa. Speci- 
men originale, a Turnero datum, in Hb. C. Agardh speeiem G. norvegico proximam 
indigitare adparuit; characleres distinctionis vero non admodum perspicui mihi, Spe- 
cies Algarum scribenti, obvenerunt. Postea inter Algas a Prof. Lange ad St. Se- 
bastian lectas, specimen planta; pulchra' et distinctissima? vidi, in qua speeiem Tur- 
nerianam recognoscere eredidi. Margines sunt minute, at eximie et evidentissime 
crenulati, ita ut Caloph. laciniatam ante oculos habere fere crederes. Nec structura 
admodum abhorreret, at nemathecia adsunt! ca:terum multo angustior. Specimina 
Turneriana vix diversa nisi crenulis multo magis obsoletis; forsan aut undis circum- 
jecta aut diverso sladio lecta fuerunt. Sequentibus itaque characteribus speeiem 
distinguendam putavi : 

Gymn. crenulatus (Tum. Lin. Tr. VI. p. 130) fronde caispitosa plana dicho- 
tomo-flabellata, segmentis linearibus secus totam marginem incrassatam minute cre- 
nulatis, terminalibus o.jtusiusculis, nematbeciis hemisphajricis in utraque pagina sub- 
seriatis. 

Ad Oporto, Hb. Turner! ad San Sebastian, Lange! 



DuniontiesB. 



Sådan denna grupp uppställdes i Species Algarum, utgjordes den af några få 
slägten, som icke annorstädes lämpligen kunde placeras. Den ena af dess afdel- 
ningar, Chylocladiece, hörde icke väl tillsamman med Chondriear, den andra, Du- 



Bidrag till Florideernes Systematik. 1 3 

■montiece, icke med Halymeniea', med hvilka de förut blifvit. sammanförde. Jag an- 
tog att cystocarp-frukten hos dem båda hade mera öfverensstämmelse med Rhody- 
menieernes. Men jag uttalade att jag ansåg hela gruppen till sin begränsning ännu 
obestämd. Om ock man i afseende på vissa slägten torde i dag kunna dömma med 
mera säkerhet, kunna dock åsigterne ännu vara delade så väl i afseende på flera 
af slägtenas aflinitet sins emellan, som i afseende på lämpligheten att uppställa dem 
i en enda eller flera skiljda, men närslägtade, grupper. 

I afseende på Bhahdonia anmärktes redan i Species Algarum att cystocarp- 
frukten hade en afvikande structur. Sedan man numera känner några andra släg- 
ten med liknande cyslocarp-frukt, torde dessa kunna lämpligare placeras i en sär- 
skilt grupp. Champia torde kunna hänföras till Rhodymeniese, sedan Chrysymenia 
och andra slägten med tubulös fröns bland dem funnit plats. Att Chylocladia 
borde uteslutas har visserligen blifvit med mycken bestämdhet yrkadt af Thuret och 
några andra systematici; jag är också öfvertygad att kapselfrukten väsendtligen af- 
viker från de andra slägtenas. Men det torde vara ganska svårt att uppgifva bvil- 
ken lämpligare plats bör tilldelas detta slägte. I sitt sednaste arbete (Synopsis öfver 
de australiska algerne} ställde Harvey Chylocladia näst efter Halymenia, hvilket, efter 
min uppfattning af cystocarp-frukten, torde vara ännu mindre berättigadt. Slägtet 
Halosaccion, som i Species Algarum upptogs närmast Rhabdonia, kan, så länge 
cystocarp-frukten ännu är obekant, svårligen till sin aflinitet bestämmas. Af de 
slägten som hänfördes till Dumontiea återstå således endast Dumontia och Cate- 
nella. Men måhända kunna numera några andra slägten ställas i närheten af dessa ; 
sådane äro Tichocarpus Rupr., Endotrichia Suring., som torde draga med sig 
Gloiopeltis och Pikea Harv. Widare torde det kunna ifrågasättas om icke Lomen- 
taria och Polyides, hvilka hvardera hafva sin egendomliga, från andra afvikande 
cystocarp-frukt, böra ställas i närheten af Dumontiea:, såvida icke de snarare böra 
betraktas såsom förhållande sig till Chondrieerne ungefär såsom Rhodymenieerne till 
Sphaerococcoideerne. 

Enligt min uppfattning skulle Dumontieerne vara närmast beslägtade med Rho- 
dymenieerne. Likasom hos dessa äro gemmidierne pressade mot hvarandra inom ett 
mucöst hylle och blifva derigenom till sin form oregelbundna och kantiga. De synas 
utgå ifrån en basal eller central placenta, hvars grenar, eller utsprång, ombildas 
och smälta samman till nucleus. Men i stället för att Rhodymenieernes placenta är 
grenig, bildande liksom en panicula, hvars skiljda lober successivt utvecklas, så är 
Dumontieernes placenta vida mindre utvecklad, nucleus blir mindre, och delas icke i 
flera successivt utvecklade lober. Då hos Dumontieerne frukten icke upptages inom 



14 J. G. Agardli. 

ett serskilt pericarpium, utan bildas inom nästan ometatnörphoserade grenar, der 
deremot talrika enkla nuclei ofta äro samlade på vissa ställen, så kunde man nästan 
antaga, att dessa aggloinerationer al' enkla nuclei motsvarade de skiljda lober, som 
hos Rhodymeniese äro förenade på en gemensam placenta. Dumontieernes frukt 
kunde således betraktas såsom en lägre utveckling af Rhodymenieernes. 

Gloiopeltis, Endotrichia och Pikea skilja sig från de andra slägtena deruti, 
att den tubulösa fröns omsluter en central, starkare cellrad — - en tråd, från hvilken 
alternerande grenar utgå för att bilda det yttre lager, som omger fröns. Gloiopeltis 
och Endotrichia utmärka sig framför alla andra alger genom den hastiga upplösnin- 
gen af fröns, då den, förut torkad, äter lägges i vatten. Utom de af Harvey och 
Suringar beskrifua formerne från Japan, torde Dwmontia dura Bupr. Alg. ochot. 
p. 310 från Kamtschatka böra hänföras tiil Gloiopeltis. Men det torde ännu vara 
mycket svårt att afgöra hvad som är art eller varierande form inom detta slägte. 

Pikea Harv . Ner. Bor. am. p. 246; Cryptosiphonia I. Ag. mscr. in Hb. Gray. 

Fröns teretiuscula ramosa gelatinoso-carnosa, juvenilis tubulösa, adultior sub- 
farcta, filis articulatis tota constituta ; axili siphone ampliore articuiato-flexuoso, alterne 
excurrente in ramos poly-dichotomos corymboso-fastigiatos, demum stratum periphe- 
ricum continuum, filis brevibus moniliformibus contextum formantes. Gystocarpia in 
ramulis subpropriis evoluta, immersa et solutione partis fertilis demum liberata, nu- 
cleis simplicibus constituta; nucleus ad fila interiora polychotoma suspensus, obeonico- 
hemisphaericus, gemmidiis majusculis obovatis, mutua pressione angulatis, a placen- 
tula radiantibus, singulis sacculo hyalino inclusis, constans. Spbaerospora? in ramu- 
lis numerosse, cruciatim (ni fällor) divisae. 

Genus mibi videtur ex una parte cum Polyide, ex altera cum Dumontia com- 
parandum. Ut in Polyide sunt gemmidia matura singula sacculo hyalino inclusa; 
transverse secta, mutua pressione, angulata adparent; longitudinaliter posila sunt fere 
obconica, ex articulis paucis, vices placenta; gerentibus, provenientia, omnia dense 
conglobata, pro magnitudine planta 1 magna, quasi substantia granulosa. Praesentia 
tubi axilis cum Hermgia et Desmia, cum Areschougia et Erythroclonio, cum Dasy- 
phlaea et Gloiopeltide, sed praecipue cum Endocladia, genus convenit. Rami nimirum 
inträ frondem tubulosam (magis juvenilem) laxius dispositi, a tubo centrali ssepe ge- 
minati, patentes, nec nisi in fronde adultiore siphonem centralem proxime prementes, 
di-polychotomi ; ramulorum alii articulis cylindraceis ad periphericum stratum excur- 
runt, alii articulis moniliformibus, fere latioribus quam longis, constituti eystocarpia 
ambiunt. 

Species mihi sunt: 



Bidrag till Florideernes Systematik. \ 5 

1. P. californica Harv. Ner. Bor.' am. p. 246 et Vol. III. tab. 49 B. 

2. P. Woodii (I. Ag. mscr.) fronde gelatinoso-carlilaginea teretiuscula, ramis quo- 

quoversum egcedientibus lateraliter ramosa, ramulisque brevibus, hic illic den- 
sioribus subfaseieulatim obsita, cystocarpia gerentibus clavatis verrucoso-subspi- 
nescentibus. Cryptosiphonia Woodii I. Ag. in Hb. Gray. 
Ad Insulam Vancouver. 

3. P. Grajana (I. Ag. mscr.) fronde carnosa teretiuscula filiformi, ramis quoquo- 

versum egredientibus lateraliter ramosa ramulisque brevibus sparsis patentibus 
virgata, cystocarpia gerentibus fusifbrmibus utrinque ionge attennatis. Crypto- 
siphonia Grayana I. Ag. in Hb. Gray. 

Ad insulam Vancouver. 
P. Grayana est atropurpurea et cbarta? vix adhairens, adspectu cujusdam Chon- 
dria; tenuissima3, dum P. Woodii magis Gh. dasyphyllam semulari diceres. 

Dumontia. 

Speciem unicam hujus generis, diu omnibus cognitam, Europaeam et borealem 
etiam in mari antarctico obvenire statuerunt. Specimen admodum incompletum, 
Dumontiae tiliformis nomine inscriptum, vidi plantae e Nova Zelandia, quam speciem 
diversam, ne dicam diversi generis, suspicor. Europaea est glutinoso-gelatinosa, et 
semel collapsa segre reviviscens ; Nov-Zelandica est elastico-gelatinosa, avide aquam 
imbibens et facile extensa, filis strati interioris stellatim dcnsius anastomosantibus, 
corticalibus magis evolutis tenuioribus, spbserosporas minores et fere omiiino periphe- 
ricas ambientibus. — Cum multis aliis mihi hoc exemplum est, quam incerta sunt 
quse de identitate specierum, in frigidiore hemispherio boreali et australi sinml pro- 
venientium, pra;dicarunt. 

TichocarpUS. Rupr. Alg. Ochot. p. 320. 

Fröns compressa linearis dichotoma pinnisque marginalibus obsita, stratis tribus 
conlexta: centralt amplo tilis densissime intertextis, intermedio cellulis rotundato- 
angulatis majoribus, corticali cellulis minutis rotundatis in fila verlicalia brevia seria- 
tis. Cystocarpia ciliis inflatis subtubulosis fere in pericarpium mutatis immersa sub- 
solitaria, nucleo simplici constituta; nucleus ad fila interiora polycbotoma suspensus 
hemispbsericus, gemmidiis majusculis obovatis, mutua pressione angulatis, a placentula 
radiantibus, singulis sacculo hyalino inclusis constans. Spbwrosporse in apicibus ne- 
matheciose evolutis . . . .? 

Structura frondis genus cum Prionitide et Tbysanocladia fere convenit, fructu 
ab utroque abludens et cum Rhodymenia magis cons(?ntiens; prscipue, ni fällor, cum 
Pikea congruens. Nucleus juvenilis ad fila interiora in ciliis, hoc tempore tubulosis, 



46 J. G. Agardli. 

suspensus, parieti adproximatus, constat filis articulatis a placentula propria radianti- 
bus; subdivisione articulorum tila in lobulos mutantur, quse inträ gelatiuam ambien- 
tem gemmidia conglobata fovent. In maturo fructu, placenta magis evoluta et ra- 
mosa, nuclcus gemmidiis quoquoversum radiantibus, a singulis ramis placenta; pro- 
venientibus, omnibus in nucleum simplicem confluentibus constat; gemmidia majuscula 
subseriata et pressione mutua angulata, singula sacculo hyalino inclusa. Nulla car- 
postomii indicia vidi. Verrucas sphserosporis gravidas, a Ruprechtio descriptas, in 
spec. ab ipso missis vidi; sed alienas puto et forsan animalis orginis. Apices ramulo- 
rum vero nematheciose evoluti niibi aliquando obvenerunt: spha^rosporas vero evolu- 
tas frustra quaesivi. 

Species unica mihi est: 

T. crinitus (Gm. Fuc. p. 160) Prionitis? crinita I. Ag. Sp. p. 191. Ticho 
carpus crinitus Bupr. Alg. Ochot. p. 320 tab. 17. 



Rkodymeniege. 

Till denna grupp hänfördes i Species Algarum slägtena: Cordylecladia, Bho- 
dymenia, Eldhora, Rhodophyllis, Plocamium och Wormskjoldia. Såsom osäkert 
dilhörande upptogs slägtet Stenogramma ; hvaremot det anmärktes att Fauchea och 
Epymenia, som blifvit lörut upptagna bland Cryptonemea 1 , snarare torde böra hän- 
föras till Rhodymeniese. 

Rättre undersökningsmaterial och en noggrannare jemförelse torde nu tillåta att 
bättre bestämma gränserne för denna grupp. Slägtet Stenogramma har en olika 
construerad nucleus och bör uteslutas. Euthora och Rhodophyllis torde lämpligare 
bilda en liten särskild, men Rhodymenieerne nära stående grupp, karakteriserad ge- 
nom en på annat sätt sammansatt nucleus. Deremot torde slägtena Gloioderma, 
Fauchea, Champia, Chrysymenia, Epymenia och Hymenocladia, samt möjligen äfven 
slägtet Gloiosaccion, tillhöra Rhodymeniese. 

Hos några af de uppräknade slägtena: Gloioderma, Fauchea, Champia är den 
inom det yttre pericarpiet inneslutna nucleus omgifven af en apparat af trådar, hvilka, 
utgående från pericarpiets botten och nedersta delen af placentan, äro fastade upp- 
till innanför mynningen af carpostomiet. Trådarne äro serdeles lina, cylindriska, 
articulerade och vid lederne genom nästan verticalt utgående grenar sinsemellan före- 
nade till ett i quadratiska rutor sammanhängande nät. Denna fina nätlika väfnad 



Bidrag till Florideernes Systematik. 1 7 

har utan tvifvel till ändamål att utpressa sporerne genom earpostomiet. Pericarpiel, 
som till en början är slutet, öppnas småningom, hos Champia mera regelbundet, hos 
Fauchea och Gloioderma genom en, af trycket inifrån sannolikt förorsakad, springa; 
det torde vara antagligt att den gelafmösa nucleus sväller upp, då vid öppningens 
bildande vatten utifrån intränger; då nu den nätlika trådapparaten, som omgifver 
nucleus, håller emot, så måste följden blifva att den svällande nucleus föres upp 
mot earpostomiet tills den der brister och sporerne tränga ut. Har den äldsta loben 
af nucleus sålunda frigjort sina sporer, så torde det vara antagligt att en annan 
omedelbart derefter börjar samma utvecklingsprocess: hos Rhodymenieerue ser man 
nemligen ofta, vid basen af den mognande nucleus, några mycket små kroppar, hvilka 
af Kiitzing antagas vara egendomliga organer, men som torde kunna anses vara 
från placentan utgående yngre grenar, hvilka i sin tur komma till utveckling. Man 
skulle nästan kunna säga att hos Rhodymenieerue uppkommer nucleus från en nä- 
stan panicula-lik placenta, hvars öfre grenar först utbildas. 

Hos de andra slägtena af Rhodymenieerne finnes icke denna nucleus omgif- 
vande nätlika vålnad: här och hvar synas dock rester af inre trådar, hvilka under 
en tidigare period förefunnits, men dessa äro enklare, hafva en annan consistens, 
och torde kunna betraktas som trausitoriska bildningar — ursprungligen analoga 
med de grenar från placentan, som småningom ombildas och sammansmälta till 
sjelfva nucleus. 

Om några af Rhodymenieernes slägten torde särskilt böra anföras: 

Gloioderma. Detta slägte uppställdes i Speeies Algarum, hufvudsakligen på 
grund af en egendomlig struetur, som i viss mån erindrar om Gigartina eller Po- 
lycoelia. Under ett annat namn (Korea) upptogs samma slägte derefter af Harvey, 
som dels genom redogörelse för kapsel-frukten, dels genom upptäckten af flera arter, 
väsendtligast bidragit till kännedomen af detta rent australiska slägte. Det torde nu 
kunna definieras sålunda: 

Gloioderma I Ag. Sp. p. 243; Horea Harv. Träns. Irish. Acad. Vol. 
22 p. 555. 

Fröns elastico-gelatinosa, compresso-plana, stratis tribus constituta: centrali 
cellulis rotundato-oblongis laxius conjunctis; intermedio cellulis aut tilis anastomo- 
santibus; corticali filis verticalibus moniliformibus, muco facilius soluto cohibitis, con- 
stante. Cyslocarpia inträ pericarpium angulato-cornutum, carpostomio sub-regulari per- 
tusum, nucleum simplicem aut lobatum, gelatina ambiente cohibitum et tela arachnoidea 
cinctum fbventia; nucleus filis gemmidiiferis paniculato-ramosis a placentari plexu 

Lunds Dniv. Årsskrift. Tom. VIII. 3 



18 J. G. Agardh. 

egredientibus, superne in gemmidia numerosa rotundato-oblonga abeuntibus, consti- 
tutus. Sphaerosporse strato-corticali immersa?, sparss, cruciatim divisae. 

Structura nuclei Genus ad Champiam et Chrysymeniam arcte accedit, tela 
arachnoidea nucleum ambiente, eximie evoluta, persistente Faucheam referens, struc- 
tura frondis faeilius distinctum. Ob gelatinam elastice dissilientem dissecta pars fron- 
dis Gigartinam refert aut Polycoeliam ; fructibus vero ab his lougius distat. 

Genus nomine Gloiodermae a me ipso institutum et ducente structura frondis, 
ignoto mihi fructu capsulari, ad Gigartineas relatum; idem dein, nomine Horeae, a 
Harvey conditum, primum inter Gigartinam et Chrysymeniam, demum in Synopsi 
Algarum Austral. inter Epymeniam et Chrysymeniam collocatum. Mihi Fauchese 
proximum hodie videtur. 

Species mihi sunt: 

GI. fruticulosa (Harv. Älg. exs. n:o 440). 

Gl. Halynienioides (Harv. Träns. Ir. Ac. p. 555). 

01. spcciosa (Harv. Älg. exs. n:o 439). 

Gl. australis (I. Ag. sp. p. 244) Eorea polycarpa Harv. Älg. exs. n:o 438. 

Obs. Horea flabelliformis Harv. in Träns. Ir. Acad. p. 555 describitur, 
nulla posthac mentione de ea facta; mihi haec ignota, an forma Gl. Ha- 
lymenioides ? 

Faucliea. Till detta, genom sin fruktbildning serdeles utmärkta slägte torde 
böra hänföras en australisk art, som af Harvey blifvit uppställd under slägtet Callo- 
phyllis. Åtminstone kan denna art hvarken enligt structuren af fröns, eller enligt 
cystocarp-frukten hänföras till Callophyllis, hvaremot den i båda dessa hänseenden 
serdeles väl öfverensstämmer med Fauchea. Deremot har den för Fauchea så cha- 
racteristiska sphcerospor-frukten ännu icke, så vidt jag känner, blifvit funnen hos 
den australiska arten. Genom sina 4-horniga frukter bildar denna liksom en länk 
emellan slägtena Fauchea och Gloioderma. 

Species mihi sunt: 
\. Fauch. repens I. Ag. sp. p. 218. 
2. Fauch. coronata = Callophyllis coronata Harv. Alg. aust. exs. n:o h06 Phyc. 

austr. tab. 97. 

Chrysymenia. Till detta, som det synes artrika, slägte torde möjligen böra 
hänföras Halymenia? digitala Harv. Alg. austr. exs. n:o 4 36, sedermera i Phyc. 
austr. tab. 259 äfven med ett ? hänförd till det nya slägtet Gloiosaccion. Till ha- 
bitus kommer den nära Chr. ventricosa; i afseende på sphserosporer och structuren 
af fröns ser jag ingen olikhet med Chrysymenia. Men cystocarp-frukten är, så vidt 



Bigrag till Florideemes Systematik. 19 

jag känner, ännu icke observerad, hvadan artens affinitet icke med säkerhet ännu 
torde kunna uppgifvas. Äfven det nya slägtet Gloiosaccion (Gl. BrowniiJ, som af 
Harvey hänföres till Cryptonemese, synes mig komma serdeles nära till Chrysymenia. 
Kapselfrukten afviker knapt annorlunda än att den är mera insänkt i fröns hos 
Gloiosaccion, mera upptagen inom ett serskilt pericarpium hos Chrysymenia. Hos 
Gl. Brownii är deremot sphserospor-frukten ännu okänd, och det torde till följe 
häraf vara omöjligt att ännu med full säkerhet afgöra de till nämnde slägte hänförde 
arternes ställning i systemet. 

Clirys. obovata Sond. lemnar ett serdeles slående exempel på huru farligt det 
är att bedömma arters identitet efter den yttre formen. Man känner för närvarande 
åtminstone 3 arter från Australien, som hafva det egendomliga utseende, som cha- 
racteriserar den Europeiska Chr. uvaria och gör den så lätt igenkänd bland alla Eu- 
ropeiska arter. Med Chr. obovata bör sålunda hvarken Bhabdonia? globifera 
I. Ag. sp. p. 355 eller Areschoitgia Sedoides Harv. förblandas, huru lika till sitt 
yttre de ock må synas. Till Chr. obovata Sond., som är den af Harvey Phyc. 
austr. tab. X framställda, (med uteslutande dock af anförda Synon.} torde möjligen 
böra hänföras Gigartina ovata Lam. Ess. tab. 4 fig. 7 och möjligen äfven Haly- 
menia Botryoides Ach. Bich. Voy. VAstrol. p. 145? I Agardhska Herbariet fin- 
nes ett af Rob. Brown meddeladt exemplar, som bär namnet Caulerpa Cactoides, 
skrifvet med Browns egen hand, »vilket är samma Chrys. obovata Sond. Det vill 
således synas att under namnet Caulerpa Cactoides både den verkliga C. cactoides 
och Chrys. obovata blifvit förblandade. (Den verkliga Caulerpa Cactoides torde icke vara 
i något afseeude skiljd ifrån Tricladia australis Decs:ne Voy. de la Venus). Sjelf 
har jag icke varit i tillfälle att undersöka fructificerande exemplar af Chr. obovata. 

Cordylecladia. Genom hela sin structur står detta slägte så nära Rhody- 
menia, att det snarast torde kunna ifrågasättas, om det, oaktadt sin afvikande habi- 
tus, derifrån bör skiljas. Från Gracilaria, hvaraf det har habitus, afviker det högst 
betydligt genom cystocarp-fruktens inre structur. 

Species mihi sunt: 

1. C. erecta I. Ag. sp. p. 704. 

2. C. conferta I. Ag. ibm. 

3. C. fnrcellata (I. Ag. mscr.) frondibus a disco crustaceo erectiusculis, tercti-sub- 

angulatis (exsiccatione angulatis) distanter dichotomis nudiusculis, ramis spar- 
sim constrictis et a strictura proliferis, summis vix tenuioribus obtusiusculis, 
cystocarpiis ad ramulos hic iilic irregulariter dilatatos aggregatis. Gymnogon- 



20 J. G. Agardh. 

grus furcettatus Harv. Alg. austr. exs. n:o 295 quoad sp. e Port Phillip 
Heads (nec G. furcettatus Ag.J. 

Ad Nov. Hollaodiam australem. 
Obs. Inter Algas austr. exsiecat. sub n:o 37 ö Harvey Cordylecladiam? austra- 
lem habet, quam nusquam ab ipso dein memoratam video. Ex specimine 
stcrili hujus, quod ipsi debeo, vix Cordylecladiam, potius speeiem in vici- 
nia Gracil. Confervoides disponendam credidissem. Species prseterea mihi 
dubiae sunt Cord.? Huntii et Cord.? irregularis Harv. in Ner. Bor. 
Americ. memoratse. Plocarta heteroclada Mont. Fl. d 'Alger tab. 16 
fig. 4 mihi adlmc ignota manet. 
Plocaillium. Sphaerosporis zonatim divisis Plocamium a caiteris Rhodymenieis 
differt, structura fruetus capsularis omnino Rbodymeniae congruum. Placenta, arti- 
culis quibusdam validioribus constituta, capsulam inträt; ab articulis inferioribus fila 
sterilia, longitudinaliter carpostomium versus excurrentia, nucleum ambiunt. Infra 
lobum nuclei majorem maturescentem sa;pe plures minores adsunt, quse, maturo jam 
effoeto, suo ordine increscere videntur. Lobus nuclei maturescens gemmidia plurima 
sat magua, rotundato-angulata, quasi in gelatina suspensa lovet. Sporophylla 
sphairosporarum quasi ad duos typos quodammodo diversos confecta: nunc nimirum 
fruticulum plus minus divaricato-rarnosum elliciunt, cujus rami clavati aut breviter 
apiculati spharosporas pauciores, duplici serie evidentius dispositas fovent; prout ma- 
turescunt spha j rospor« inferiores, prolongantur rami fruticuli et sphffirosporae novae 
infra apicem formantur. Sporophylla hiec, dum juniora, sunt ramis abbreviatis eximie 
stellata. Nunc vero sunt sporophylla jam ab initio leguminiformia, sapius arcuata, 
singula fere simplicia sed in ramo, seu stipite communi, plurima conjuncta, quasi fa- 
sciculata; ut maturescunt sph«rospora?, haec quoque prolongantur, formam et dispo- 
sitionem servantia. Si haec sporophylla a latere adspiciantur sphaerosporse simplici 
serie longitudinali, sin a facie conspiciantur duplici serie dispositae adparent. 
Species mihi nova, Pl. Hookeri potissimum attinis, est: 

Pl. liaiiiattim (I. Ag. mscr.) fronde lineari ecostata decomposito-pinnata pinnis 
alterne ternis, interiore maxima incrassata subcircinnatim revoluta, margine superiore 
insequali, superioribus densissime decompositis, laciniis a basi latiore attenuatis subin- 
tegerrimis subrecurvis, sporophyllis — — — . 
Hab. ad insulam Norfolk (Hb. Grav!). 
Species e sectione Plocamii admodum distincta, Pl. Hookerii forsan pra-cipue 
analoga, diversitate pinnulse intima? tergeminarum insignis. Hsec nimirum pinnula 
in inferiore parte ramorum parum diversa, prolongatur admodum in apicibus incre- 



Bidrag till Florideernes Systematik. 21 

scentibus, tbrmam fere induens, quam habent rami hamati Hypnearum. Superiore latere 
— axillam typice spectante, at recurvatione lacinia j exteriore — , pinnula recurvata 
demum incrassata fit, processubus et lacinulis insequatis, demum forsan sporophyllis 

orisfmem datura. 

t? 

Nomine Pl. affinis Kiitz. hane in Hb. Le Normaudi inscriptam vidi ; at descriptio 
Pl. affinis Kiitzingiana (Spec. Alg. p. 884) in nostram, maxime insignem, vix qua- 
drat; et species Kiitzingiana ex Port Natal orta dicitur. 

Hyilienocladia Cfr. I. Ag. äfvers. af Kgl. Wetensk. Ak. Förh. 1870 p. 449. 
Species mihi sunt: 

1. Hymenocladia lanceolata I. Ag. I. c. Ex insulis Cbatam. 

2. H. conspersa (Calliblepharis conspersa Kärv. in Träns. Irish. Acacl. Part. 

XXII. p. 550. Phyc. austr. tal. 237. 

3. II. pohmorplia (Bhoclym. polymorpha Harv. Phyc. austr. tab. 157). 

4. H. dactyloides (Gracil, dactyloides Sond. Harv. Phyc. austr. tab. 80). 

5. H. Bamaliua (Gracil. Ramalina Harv. Phyc. austr. tab. 260). 

6. H. Tsnea I. Ag. Harv. Phyc. austr. tab. 118. 

7. H. divaricata Harv. Phyc. austr. tab. XX. 

Disponantur 

Bhody m éniearum Genera: 

I. Nucleo inträ pericarpium subnudo, nunc sparsioribus filis inter lobos excur- 
rentibus instrueto, aut residuis filorum nucleum ambientium sparsis munito. 

* Sph&rosporis cruciatim divisis. 

Fronde tubulosa, cystocarpiis immersis Gloiosaccion. 

„ „ aut inferne caulescente, cystocarpiis emersis . . . Chrysymenia. 

,, filiformi fareta Cordylecladia. 

„ plana cystocarpiis per frondem sparsis Bhodymenia. 

„ ,, „ in phyllis propras Epymenia. 

** Sphcerosporis zonatim divisis 
Fronde pinnatim dissecta Plocamium. 

*** Sphcerosporis triangule divisis 

Fronde enervi Hymenocladia. 

,, costata Hydrolapathum. 



22 J. G. Agardh. 

II. Nucleo inträ pericarpium circiimdato tela arachnoidea, filis tenuissimis reti 

culatim conjunctis constante. 

* SpJicerosporis critciatim divisis 

Spha?rosporis strato corticali fere non mutato immersis Oloioderma. 

,, in strato nemathecioso superfiliali provenientibus . . . Fauchea. 

** Splwrosporis triangiäe divisis 
Fronde tubulosa diaphragmatibus intercepta Champia. 



Utom de slägten, som ofvanför blifvit räknade till Rhodymenieae, har Harvey 
dit hänfört en del australiska slägten, som först efter publicerandet af Species Alga- 
rum blifvit uppställde eller åtminstone närmare kände. Dessa äro Erythroclonium, 
Arescliougia och Dasyplilcea. Han har derjemte ifrån Dumontieae öfverfört till Rho- 
dymeniese slägtet Rhobdonia, som både i afseende på det yttre utseendet och struc- 
turen af fröns har en märkvärdig analogi med de förra. 

Undersöker man emedlertid nogare structuren af cystocarp-frukten, så torde 
det visa sig att Rhabdonia icke lämpligen bör sammanföras med de andra slägtena, 
och att icke heller dessa torde böra räknas till Rhodymenieae. 

Hos de egentliga Rhodymenieeme utgår nucleus från en basal placenta, hvarpå 
den liksom hvilar, i det /len panicula af greniga trådar, som om-metamorphoseras 
till nucleus, utgår från cystocarpens botten, så att de lober, som successivt komma 
till utveckling, synas hvila på denna. Hos Erythroclonium, Arescliougia och Dasy- 
phlsea är deremot placentan central, i det. de fertila trådarne utgå från ett centrum, 
radierande lika åt alla håll. Hos Rhodymenieae är nucleus enkel så till vida, att 
den synes samtidigt bestå af en enda, eller stundom kanske ett par fullt utvecklade 
lober; hos den lilla grupp, som utgöres af de nämnda australiska slägtena, och som 
vi vilja kalla AreschougiecB, är nucleus likasom sammansatt af flera, eller inånga, åt 
olika håll radierande lober eller knippen af gemmidier, hvilka sins emellan skiljas 
genom de enklare, sterila trådar, som utgå från den centrala placentan till den, hela 
nucleus omgifvande, peripheriska väfnaden och genom hvilka placentan qvarhålles i 
sitt centrala läge. Då hos Rhodymenieae analoga sterila trådar förekomma, utgå de 
från placentan nedanom de fertila loberne och omsluta dessa, under det hos Are- 
schougieae nucleus genom de radierande sterila trådarne likasom delas i en mängd 
segmenter med ett likasom afskiljdt knippe af gemmidier inom hvardera. Hos Rho- 



Bidrag till Florideernes Systematik. *« 

dymeniese äro sjelfva gemmidierne slutligen af en mera oregelbunden form, kantiga 
af trycket emot hvarandra, likasom klumpvis samlade inom det pellucida hyllet, un- 
der det att hos Areschougiese de äro temligen regelbundet aflånga, ordnade i längre 
rader och bildande likasom knippen af moniliforma greniga trådar. Det synes som 
berodde olikheten häruti deraf att hos Rhodymenieae det hufvudsakligen vore de 
yttersta lederne af de fertila trådarne som utbildade gemmidier, genom ledernes suc- 
cessiva delning åt olika håll; då deremot hos Areschougiese de fertila trådarne små- 
ningom förlängdes under det gemmidii-bildningen fortgick mera i riktning af radien. 
Häraf blir en följd att nucleus hos Rhodymenieerne får mera utseendet af en fa- 
vella; hos Areschougiese mera af ett coccidium. 

Med afseende på den centrala placentan och dispositionen af nucleoli hafva Are- 
schougiese snarast likhet med Rhodophyllese ; men hos dessa hafva nucleoli sina gem- 
midier till form och läge mera liknande Rhodymenieerne, bildande sålunda radierande 
lober, inom hvilkas pellucida hylle talrika gemmidier, som ligga hopgyttrade och likasom 
tryckta emot hvarandra, hafva fått en mera oregelbunden form ; hos Areschougiese 
kunna de radierande loberne snarare kallas knippen af greniga moniliforma trådar; 
de mera aflånga gemmidierne hafva här, i den mån de bildats, blifvit ordnade i ra- 
der och synas sålunda hvardera för sig omslutna af sitt pellucida perisporium. 

Utom de redan nämnda torde det till Sphserococcoideerne förut hänförda slägtet 
Thysanocladia böra hänföras till Areschougieae. Äfven det af Harvey, under namn 
af Bindera, uppställda slägtet skulle enligt hans beskrifning och lemnade analyser 
möjligen böra föras till Areschougiese; men jag har icke sjelf haft tillfälle att under- 
söka cystocarp-frukten hos Rindera. Af Harvey ställes detta slägte närmast Chse- 
tanijium. 

Den lilla grupp af australiska slägten, som jag föreslår att uppställa under namn 
af Areschougiese, torde lättare kunna begränsas och definieras, än till sin ställning 
i systemet med full säkerhet bestämmas. Cystocarp-frukten visar nemligen med 
afseende på gemmidiernes utseende och disposition icke så ringa analogi med Sphse- 
rococcoideerne, under det att gemmidiernes bildningssätt snarast torde böra jemföras 
med Rhodymenieernes, utan att fullkomligt dermed öfverensslämma. Men tages Spy- 
ridieernes och Rhodophylleernes fruktbildning jemväl med vid jemförelsen, torde det 
kunna antagas att Areschougieerne böra anses såsom en annan länk i den serie, 
som i Species Algarum betecknades med benämningen Nematospermese. 

Man torde alltså kunna definiera den nya gruppen sålunda: 



24 J. G. Agardh. 

Areschoimiese. 



*o J 



Frondes inarticulatae, aut tubulosa? et iilis sparsioribus percursse, aut farctae et 
strato medullari densiore instructse. " Cystocarpii nucleus quasi nucleolis plurimis 
radiantibus compositus, nempe fasciculis prsegnantibus iilis sterilibus invieem sepa- 
ratis; placenta in nucleo centralis, suspensa filis sterilibus circumcirca ad plexurn 
peripherieum, nucleum ambieutein, excuf rentibus ; lila gemmidiifera a placenta cir- 
cumcirca radiantia, moniliforraiter articulata, ramoso-fasciculata, inferne gemraidia 
seriata, superne conglobata sensim radiata, oblonga foventia. 

Nucleo quasi nucleolis plurimis radiatim circa placentam centralem dispositis a 
Rhodymenieis — , quarum nuclei evoluli simpliciusculi aut paucis lobis constautes 
supra fundum placeutarem uidulautur — Areschougiea.' abludunt; bac vero nuclei 
compositione cum Rbabdonia, Spyridieis et Rbodophylleis fere convenientes. INucleoli 
filis ramosis fasciculatis constituti adparenl, gemmidiis inträ fila moniliformia seriatis 
oblongis; fila autem invieem nou libera, ut in Spha.'roeoecoideis, sed muco cohibita. 
Gemmidia, ni fällor, subdivisione nuclei orta, non conglobata et mutua pressione an- 
gulata manent — ut in Rhodymenieis norma est — sed prout formantur et sepa- 
rantur invieem, nucleoli obeonici in fila lasciculata prolongari videntur, et gemmidia 
dispositionem radiatam offerunt. Fila sterilia, si quidem in Rbodymenieis adsunt, 
nucleum aut nuclei lobos a basi placenta^ carpostomium versus ambiunt; in Are- 
schougieis nucleolos invieem separant. Hoc modo Areschougiese nucleo composito et 
nucleolis radiatim circa placentam centralem dispositis cum Rbabdonia et Rhodophylleis ; 
formatiouis modo gemmidiorum et gemmidiis muco cohaerentibus cum Rhodymenieis; 
dispositione vero gemmidiorum seriata cum Sphsrococcoideis aualogias ofterunt; atfi- 
nitate et naturali nexu potissimum Spyridieis et Rhodophylleis, adproximanda 1 videntur, 
membra, ni fällor, constituentes seriei, quam nomiue Nematospermearum in Speciebus 
Algarum condidi. Areschougieis adnumero Dasyphlceam Harv. (an Mont.?}, Erythro- 
clonium, Areschougiam et Thysanocladiam ; an Bindera Harv. huc pertiueat, dubito. 

DasyplllaBa. Det synes mig böra ifrågasättas om Harveys Dasyphlasa är samma 
slägte, som af Montagne först uppställdes under samma namn. Dels synes det icke 
af Harveys uppgifter, att han jemfört exemplar af den Montagneska algen ; dels torde 
den af Montague lemnade beskrifniugen och analysen icke lemna nog data för ett 
säkert omdöme om det nya slägtet. De microscopiska hår, hvarmed han såg 
ytan beklädd, hvilka både af Montagne ansågos såsom hufvudcharacter för slägtet 
och af Harvey tyckas hafva antagits såsom nog characteristiska för detsammas 
igenkännande, återfinnas hos andra alger — så t. ex. hos arter af Mychodea. 



Bidrag- till Florideernes Systematik. 2ö 

Äfven förekommer ett och annat i den af Montagne lemnade beskrifningen, som snarare 
torde antyda en Mychodea ("rami truncati ex apice proliferi") än det Harveyska slagtet 
Dasyphlcea. Montagne liar nog sett zonat-delade spha-rosporer, och sådane före- 
komma ock hos Mychodea i ett nematheciöst lager, ehuru man icke gerna här kan 
tala om nemathecier. Skulle det visa sig att Dasyphltea tasmanica har splwrosporer 
delade på annat sätt, så skulle redan delta blifva ett nästan åtgörande bevis för att 
Montagnes Dasyphlsea är en Mychodea och således ett helt annat slägte än Harveys 
Dasyphlsea. 

Erytlirocloilium Sond. Det är nästan endast genom habitus, som detta 
slägte torde kunna skiljas från Areschougia. 1 yttre form har åter dess arter den 
största öfverensstämmelse med Rhabdonia, hvarifrån det dock vida mera afviker ge- 
nom sin fröns genomgående, axila siphon, och olika structur af cystocarp-frukten. 
En ny art, som jag åtminstone tills vidare måste hänföra till Erythrocloninm, gör 
analogierna mellan dessa slägten ännu mera påfallande. 

Erythr. pyriferum (I. Ag. inser.) fronde juvenili apicibusque ramorum monili- 
formiter constrictis subtriquetris, adultiore ramisque majoribus continuis teretiusculis, 
circumcirca obsitis ramulis obovoideo-pyritormibus, demum subracemose seriatis. An 
Areschougia sedoides Kärv. Phyc. austr. tab. 117?,' cui certe nostra simillima. 
Nostrani diversam judicavi, quum Harvey ramos minores moniliformiter contractos non 
memoravit. Nec strueturam in nostra cum icone Harveyana omnino congruentem 
vidi : nostra in caule inferiore habel fila interiör» dense in reticulum conjuncta circa 
tubum centralem, filis corticis verticalibus longe maximam partem constituentibus. In 
ramulis pyriformibus stratum corticale multo angustius vidi quam in icone Harveyana 
adpareat. Nostram, errore quodam, ut specimen fruetiferum Trigeniae australis ex 
nova Hollaudia occidentali distributum accepi. — Areschougia 1 sedoides Harv. nulluin 
specimen authenticum comparare mihi licuit. 

Areschougia Harv. (mut. limit.). Suadentibus aliis generibus — Chrysyme- 
nia, Rhabdonia — in quibus analogse specierum differentiae adsunt, Areschougiam et 
Erythrocloninm in unum Genus conjungere propensus fuissem. Adest tamen prseter 
differentiam habitus, Itevis qusedam in struetura fruetus diversitas, qute quid signi- 
ficet mihi adhuc obscurum manet. In plexu nimirum nucleum ambiente Areschou- 
gia;, prseter fila anastomosantia intertexta, adsunt cellulae breviores endochromate 
colorato et diviso instruetaj. lpsum nucleum, (inträ plexum ambientem) similliinum 
ei vidi, quem in Erythroclonio observavi. Species mihi sunt: 

* Fronde teretiuscula quoquoversum ramosa, cystocarpiis in fronde cir- 
cumcirca nodoso-intumescente immersis. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. VIII. 4 



26 j. G. Agardh. 

1. År. dumosa Harv. Phyc. anstr. tab. 282. 

2. Ar. cougesta (I. Ag. mscr.) elatior caulescens, sursum sensim tenuior, fronde 

teretiuscula quoquoversum ramosa, superne subcorymbosa, inferne ramulis mi- 
noribus subseriatis obsita, ramis majoribus erecto-patentibus basi vix attenuatis, 
ramulis patentioribus, ultimis demum leviter utrinque attenuatis. 

Nova Hollaodia auslralis (T. Mueller). 
Au Aresebougia Gracila rioides Harv. Phyc. austr. Syn. nio 528? Compa- 
randus quoque Fucns congestus Tum. tab. 179, hucusque omnibus obseurus, qui 
an hujus specimen elotum sisteret dubito. Praeterea haucl scio an omni statu a se- 
quente specie diversa sit. 

3. Ar. Lanrencia Harv. Thamnocarpus Laurencia Hook. et Harv. 

** Fronde ancipite lineari, subdistiche a margine ramosa, cystocarpiis 
submamillceforniibus supra paginam eminentibus. 

4. Ar. Stuartii Harv. Fl. Tasm. p. 321 et Phyc. austr. tab. 294. 

o. Ar. ligulata (Harv. mscr.); postea Ar. australis Harv. in Träns. Ir. Acad. p. 

554 et Phyc. austr. tab. XIII. (exclus. syoon.). 

Variat angustior et latior, serraturis marginalibus paucis aut pluribus, pinnu- 
lisque obtusioribus aut acumiuatis. Halymenia australis Sond. est, me judice, planta 
simillima, non vero eadein ; exsiccata haee est magis cornea et textura densiore pra3- 
dita, cseterum Phacelocarpi aut generis proximi species, uullomodo Areschougia. 
Speeimina Sonderiaust' plantse a Harvey cum formis Areschougice confertai distributa 
fuerunt. Hinc nomen Ar. ligulata? et primitus datum et omni respecta aptius resti- 
tueuduui puto. 

*** Fronde teretiuscula, ramentis obovatis obsita. 
6. Ar.! sedoides Harv. Phyc. austr. tab. 117. — Specimen hujus non vidi, nisi 
cum Erythr. pyrifero I. Ag. identica esset. Caute cseterum a conformibus di- 
stinguenda. 

TliysailOCladia. Structura cystocarpii Genus mihi videtur Areschougiae pro- 
ximum. Nucleus revera in strato medullari suspensus, licet, frondis fertili parte in- 
tumescente, pericarpium externum adpareat et carpostomium evidens demum adsit. 
Placenta, non basalis, sed in medio nucleo centralis, ramosa, fasciculos fertiles quo- 
quoversum emittens, et inter-jacentibus filis sterilibus cum plexu peripherico ambi- 
ente conjuncta mihi adparuil. Nucleus hoc modo compositus, a lobulis plurimis 
radiantibus ibrmatus; lobuli sensim in fasciculos mutantur, in quibus gemmidia minuta 
rotundata, quasi in fila seriata, observantur. Inträ articulos singulos gemmidia plura 



Bidrag till Florideernes Systematik. *7 

formari videntur. — Ah Areschougia differt genus defectu tubi axilis. — Duas sec- 
tiones generis distinguere licet: 

* Fronde regulariter pinnatim decomposita, pinnis oppositis utrinque 
singulis, pinnidis ultimis dentes plus minus acuminatos gerentibus. 

1. Tli. serrata Har v. Älg. Exsicc. Friendl. Is. n:o 34. 

2. Th. dorsifera (Ag. sp. p. 372) Harv. Ner. austr. tab. 35. 

3. Th. costata Harv. Träns. Ir. Acad, vol. 22 p. 550. 

4. Th. coriacca (Sond. Bot. Zeit. 1845 p. 56) Harv. Ner. austr. tab. 36. 

** Fronde juvenili regulariter pinnatim decomposita, pinnis oppositis 
sensim in axilla novas generantibus demum fasciculos oppositos for- 
mantibus, pinnulis ultimis integris, nunc dente obtuso vel lacinia 
conformi hic illic obsitis. 

5. Th. Iaxa (Sond. in Linn. vol. 25 p. 689) Harv. Phyc. austr. tab. 211. 

6. Th. oppositifolia (Ag. sp. p. 294) Harv Phyc. austr. tab. 187. Th. pecti- 

nata Gr ev. et Harv. 



Desmiospermeae. 

Under denna benämning sammanfördes i Species Algarum, med någon tvekan, 
4 grupper: Hehninthocladece, Hypneacece, QicetangiecB och Gelidiece, hvilka i afse- 
ende på placentationen syntes sins emellan temligen olika, men som tycktes öfver- 
ensstämma i afseende på gemmidiernes beskaffenhet och utseende. Harvey, som i 
allmänhet adopterat det af mig följda systemet, men som ansett att mera vigt 
bordt läggas på tillvaron af ett utbildadt pericarpium, skiljer Helmin thocladeae från 
de öfriga grnpperne, och sammanför deremot dessa under benämningen Gelidiacete. 
De olikheter, som förekomma, synas mig dock nog stora att berättiga särskiljandet 
af de af mig föreslagna grupperne, helst det sedan bekantgjorda materialet af nya 
slägten knappast har medfört någon betydligare utjemning af de antydda olikheterne. 
I afseende på gruppernes begränsning torde deremot några ändringar böra företagas, 
då dels nya slägten tillkommit, dels bättre material tillåtit noggrannare analyser af 
de förut kända. 

Jag anser mig dessutom böra bland Desmiospermeerne upptaga en serskild grupp 
Solieriea, bildad för slägtena Bhabdonia, Solieria Eiichema och ett nytt slägte 

Meristotheca, som nedanför characteriseras. 

i* 



28 J. G/Agardh. 

Det är tillräckligen bekant att bland Algerne många arter antagas vara genien-- 
samma för de mest från hvarandra skiljda localer. Således antagas många Euro- 
peiska alger jemväl förekomma vid kusterne af Nya Holland. Utan att kunna för- 
neka att detta är förhållandet med .många, tror jag dock att en nogare jemförelse 
skall visa att många af dessa, såsom identiska med Europeiska arter ansedda, extra- 
europeiska former äro tydligt och ofta ganska mycket afvikande. Jag har nedanför 
bland Delesserierne anfört flera exempel härpå; ett af de mest slående är en nyhol- 
ländsk form, som Harvey ansett identisk med den af ålder kända Scinaia fur cellata, 
men hvilken, med den största yttre habituela likhet, har en helt annan inre structur, 
som fordrar dess särskiljande som eget slägte. Är detta fallet, så torde denna Alg 
visa med huru mycken varsamhet nian måste upptaga den ofta upprepade satsen om 
Algemes stora utbrednings-areer, och de consequenser man deraf velat draga. Det 
nya släglet torde sålunda kunna definieras: 

GMoplllaea I. Ag. mscr. 

Fröns eylindrica gelatinoso-membranacea dichotoma immerse costata stratis fere 
tribus contexta: axis filis fere inarticulatis elongatis simpliciusculis laxe intrieatis in 
columnani medullarem, extra hane sparsioribus ail stratum periphericuni oblique ex- 
currentibus, infra hoc paulo densioribus, fila peripherica moniliformiter articulata 
dichotomo-fasligiata, muco laxiori cohibita, läcillinie secedentia, sustinentibus. Cysto- 
carpia infra stratum periphericuni suspensa, nucleo globoso filis ambientibus densis- 
sime intertextis clauso, carpöstoniium versus aperto, constituta; fila gemmidiilera 
plurima fasciculato-fästigiata, a plaeentari plexu nuclei ratliantia, artieulato-clavata, 
gemmidia minuta rotundato-obovata evolventia. Sphcerosporce — — — . 

Genus Seiiiaia ut videtur proximum, habitu ita simile ut specimina noinine 
Scinaia j furcellata j a Harvey distributa fuerint, struetura frondis interioris et fruetu 
eapsularj ita quoque conveniens, \\t in speciebus proximis vix major sit congruentia. 
Stratum vero periphericuni frondis ad omnino diversuni typum confectum. In Gloio- 
phlaa nimirum sunt tila peripherica opunfeformia, ärticulis contractis constituta, infra 
apicem articuli umhellani articulorum conformium emittentia, terminalibus ärticulis 
angustioribus sub-clavatis, omnibus muco ambiente cohibitis. In Scinaia, contra, cel- 
lulse strati peripherici o — 6 agone angulata' in stratum continuuni tirmiter concre- 
seunt. Gloiophlaa itaque quoad strueturam Helniinthocladeis propinquior. A generi- 
bus horuni struetura tamen et pracipue fruetu capsulari abunde differt. in Gloio- 
phlaa fila interiora omnia (axilia, qua ad stratum periphericum excurrunt et infra- 
peripherica) sunt ejusdem näturae, nenipe tenuissima, tubo endochromate interiore 
colorato percurso, ärticulis fere nullis conspieuis; axilia columnani centralen! eificiunt, 



Bidrag till Florideernes Systematik. -^J 

tilis sub-liberis laxe inter alia positis; oblique excurrentia ita läxa, ut frondem red- 
dunt tuhulosam; slratum infra-périphericum tilis paulo densioribus, nempe pluribus 
secus peripheriam excurrentibus et invicem inter-tortis ; ha;c fila infra-peripherica 
cum aetate sensim densiora fiunt et in frondis parte inferiore stratum sat conspi- 
cuum efficiunt; ex bis tilis inira-periphericis tum fila eorticalia extrorsum, tum fila 
interiora introrsum excurrunt. Qua quidem structura frondis Genus potissimum >"e- 
malioni adproximari videtur. Fruclus capsularis vero est omnino Scinaia:; nucleus 
nempe ambiente intricato plexu filorum introrsum clausus, extrorsum tilis in carpo- 
stomium quoddam excurrentibus apertus, faseiculum densissimum filorum praegnan- 
tium inträ ambientem plexum fovens. Interiore latere ambientis plexus fila gemmi- 
diifera quasi a piano placentari proveniunt, sunt maximopere subdivisa et fasciculato- 
fastigiata, extrorsum radiantia, gemmidia minutissima loveatia. — Structura fruetus 
capsularis genus cum Nemastoma, qua structura consimilis cuidam videretur, com- 
parare vetat. 

1. GL Sciuaioiiles (I. Ag. mscr.) fronde gelatinosa cylindracea subaquali dichotomo- 
. decomposita fastigiafa, (exsiccatione collabente)," ramis superioribus tenuioribus, 

apicibus obtusis. Scinaia furcellata Kärv. Älg. anstr. exs. n:o 348 (non 

Turn.) quoaä spec. e Western Port.; — au omnis Se. furcellata australis 

huc pertineat? 

Nov. Hollandia. 

His de uovo Genere dictis, pauca quoque de Scinaia addere placet, ut differentia 
melius elueeat. Quamquam enim historia speciei vulgaris a pluribus hujus avi algo- 
logis illustrata fuerit, hac tamen nullo modo omnibus uumeris absoluta censeatur. 
De Scinaia salicornioide scribens (Sp. p. 423}, de cellularuin strato exteriore monui, 
quod mihi in hac specie ita abnorme adparuit, ut speciem allätarn hane ob rem mihi 
maximopere quoad atfinitates dubiam haberem. In specie primaria et vulgari hoc 
stratum non videram, nec illud autea alii viderant. In Florida Finisterra, a cel. 
Crouan edita, in specie vulgari hoc rite indicatum video et in Tab. Phyc Kiitzingii 
in aliis formis generis expositum. Periphericum frondis slratum revera eonstat duplici 
serie cellularuin; interioribus nempe, qua quasi apicibus inflatis filorum interiorum 
constant, verticaliter in fronde longioribus, rotundato-angulatis, endochromate evidenti 
coloratis, extrorsum concrescentibus, et a superficie externa hexagone-angulatis. Ha 
externe teguutur cellulis subprisrnaticis verticalibus, dense adproximatis, endochromate 
conspieuo nullo fere hyalinis. Caeterum dissentiunt de structura nuclei, quem Mon- 
tagne membrana tenerrima diaphana, tenuissime punctulata vel areolata areolis hexa- 
gonis cinctum descripsit. Neque a Harvey, nec a Kiitzingio indicatam, nec ipse hane 



30 J. G. Agardh. 

membranam videram. Montagne dein in Sylloge p. 437 eandem adesse eontendit, 
auctoritate fretus Thuretii; et Gel. Crouan eandem ita perspicuam pingunt, ut de illius 
praesentia dubitare vix liceat. Ipse, contra tantain auetoritatem, prsesentiam membranse 
dietas denegare non audeo; ingenue autem confiteor me iteratis observationibus illain 
nec hodie observare valuisse. Nucleum filis strati interioris circum-ambientibus den- 
sissime intertextis cinctum video, modo fere eodem quo multa alia genera (Cha j tan- 
gium, Areschougia, Erythroclonium) nucleum suspensum ambientibus filis tectum ge- 
runl ; haec fila circa nucleum, carpostomium versus, excurrunt, ut hoc a Kutzingio in 
Tab. 73 Phyc. generalis jäm pingitur. Fasciculus tilorum praegnantium ab hoc plexu 
quoque oritur, latere a carpostomio remoto; et fila ambientia intricata, qute nucleum 
tegunt, vix aliter consideranda mibi adparent, quam quae in Helminthocladeis nu- 
cleum ambiunt. Sunt tantum in Scinaia plurima et intricata, quod ab ipso situ 
nuclei et natura filorum interiorum pendeat. 

Inom slägtet Gelidium anser jag mig böra fästa uppmärksamhet på ett par 
nya arter: 

Gelidium .instråle (I. Ag. mscr.) fronde ancipite aut teretiuscula purpura- 
scente tri-quadri-pinnata, pinnulis a basi angustiore dilatatis linearibus integerrimis 
sa;pius acuminatis, tertilibus simplicibus plurimis, sphserosporas foventibus lanceolatis, 
utrinque eximie attenuatis. diclinidia gerentibus evidenter mucronatis. 
Ad Novam Hollandiam. 

Hsec forma nomine Gel. asperi a Harvey distributa fuit. Verum autem G. as- 
perum Mert. est revera longe diversa planta, Gelid. glandulaefolio Hook. et Harv. 
proxima, si non identica. Utrique characteristicum videtur sphairosporas in pinnellis 
proprie ad id evolutis ciliiformibus demum provenire. In G. australi fruetus sunt 
magis Gelidii cornei, cui in plurimis ita simile, ut dubium sit an jure specie distin- 
guatur. Fruetus facilius evolvantur et numerosiores proveniunt, quasi a propria serie 
pinellarum conformium tormati, magis utrinque acuminati. 

Gel. lingiilatuin (I. Ag. mscr.) fronde ancipite tri-quadri-pinnata, pinnis ma- 
joribus denudalis, minoribusque intermixtis simpliciusculis linearibus, juvenilibus argute 
serratis, adultioribus margine saepius longe denudata inaequalibus hic illic in pinnulas 
abbreviatas sphaerosporiferas margine serrato-dentatas demum dense decompositas 
excreseentibus. 

Hah. ad littus Chilense. 

Una cum Gel. spinuloso et G. Goulteri haec species ad sectionem Generis per- 
tinet, quse sphaerosporis in pinnellis subpropriis, decomposito-ramosis aut margine 
spinulosis, provenientibus dignoscatur. 



Bidrag till Florideernes Systematik. 31 

Ptilophora nomine novum genus, typo Phyll. spissse Sulir, condidit Kutzing, 
quod ipse ad Chsetangieas retulit. In Speciebus Algarum novum genus adoptavi, 
fractu autem ignoto, cum dubio Gelidieis adnumeravi. Inter species a Harveyo ex 
nova Hollandia reportatas nova adest, quam ille Gelid. proliferi nomine designavit et 
in Phyc. austr. sub. tab. 204 nitidissime illustravit. Harvey suam speciem inter 
Gelidium et Suhriam intermediam statuit. Me judice ha-c est mera species Ptilophorae; 
structuram frondis saltem omnino convenientem video. Quum igitur in nova hac Ptiki— 
phorse specie cystoearpia cognita sint, nulla de affinitatibus Generis dubia maneut. 
Quod igitur antea suspicatus sum, Ptilophoram Suhrise proximam esse, hoc fruetus 
in nova detecta specie evidentissime demonstrarunt. 

Phacelocarptis, Genus Endlicherianum Q= Ctenodus Kiitz.), a me ad Sphsero- 
coccoideas dubie relatum, quo loco Harvey id adbuc retinuit, a Kutzingio inter Geli- 
dieas enumeratum fuit. Quamquam hodie cystoearpia iterum iterumque examinare 
licuit, tamen de affinitatibus certius quid vix statuere auderem. Cum nullo alio 
genere bene consociatur ; inter plura fjGelidieas, Chastangieas et Sphterococcoideas) 
quasi intermedium. Cystoearpia externa sunt rotundata aut fere reniformia, maxima 
parte inferiore sterili. superiore ad modum apothecii inter labia pericarpii conver- 
gentia poro aut rirna hiante. Placenta deplanata, fundum apothecii occupäns, fila 
gemmidiilera plurima, densissime stipata sursum emittens; gemmidia in tilis singulis 
plura, elongata, utrinque truncata. Nemathecia clavaeformia aut rotundata, in cryptis 
infra superticiem circumcirca exsculptis spbgerosporas parietales oblougas zonatim 
divisas inter paranemata täsciculata foventia. — Cystoearpia in diversis speciebus quoad 
externam formam paulisper diversa, sed caaterum struetura congruentia. In Ph. 
Labillardieri sunt fere reniformia, capsulam Lycopodii Selaginis fere referentia ; in 
Pb. complanato rotundiora ; hinc rima lunata in illo, poro in hoc hiantia ; aperturam 
claudunt fere margines incurvati pericarpii; in vallecula excavata a fundo planato 
fila gemmidiifera proveniunt; sunt hsc fila stipatissima, basi angustiora, superne 
crassiora et gemmidiis instrueta. Gemmidia seriata oblongo-cylindracea et fere trun- 
cata. Gemmidiis supremis emissis, hsec aliquando supra fila stipata manent. — Nova 
mihi species est: 

Phacelocarpus apodus (I. Ag. mscr.) fronde distiche decomposita pinnis linea- 
ribus pectinato-pinnatisectis, ala angustissima aut nulla costam ancipitem marginante 
instruetis, dentibus rachidis ita fbrmataj latitudinem sua longitudine superantibus 

planis a basi latiore acuminatis, cystocarpiis — , nematheciis globosis ad ra- 

cliidem sessilibus. 

Ad Novam Hollandiam australem. 



32 J. G. Agardh. 

In Ph. sessili est costa teretiuscula, ala fcre omnino nulla, dontes subulati, basi 
vix conspicue crassiores, nemathecia clavato-globosa brevissime pedicellata. 

Ad Hypneaceas, forsan ut sectionem distinctam, Endoeladia referenda videtur. 
Adnuente quodammodo strucfura frondis hoc genus inter Gigartineas in Speciebus 
Algarum receptuni fuit. A Kiifzingio et Montagneo Endoeladia cum Gloiopellide ad 
viciniam Caulacantbi ducitur; confitendum quoque esse quandam inter haec genera 
strueturae analogiam. De afiiuitate vero Caulacantbi nullam certam, opinionem Algo- 
logorum expressam vidi. In Speciebus Algaruin boc genus Hypnese proximum posui. 
Bornetiam describens me carpit Thuret quod plura genera male interpretatus sim, 
el mihi vitio vertit quod, ignoto adhuc truetu Caulacantbi, boc genus infelici manu 
prope Hypneam disposuerim. De Montagneo, qui ante me Fucum ustulatum Hypneaa 
speciem constituerat, omnino tacet. Ipse Timret cystocarpia Caulacanthi ad apicem 
ramulorum infläta, carpostomio laterali aperta, axi monosipbonio per totam lougitu- 
dinern percursa, gemmidiis circa axem hoc loco incrassatum dispositis, descripsit. 
Nec vero ex hac descriptione de affinitate Caulacantbi cerlius quid elicere auderem; 
nec ipse dixit quo loco systematis genus melius disponeretur; nec in dispositione Flo- 
ridearum postea a Thuretio data (in Le Jolis Alg. de Cherbourg) Caulacantbum 
memoratum video. 

In speciminibus plurimis Caulacantbi a me examinatis nulla cystocarpiis instrueta 
hucusque vidi; in fragmento speciminis Herb. Agardhiani fruetum unicum et male 
conservatum tamen deprehendi, ex quo cystocarpia verruca j lbrmia, inträ pericarpium 
ina^quale cellulosum clausum nucleolos plurimos, inter lila reticulatim ambientia sus- 
pensos, gemmidiis oblongo-angulatis faretos foventia, viderentur. Nec vero nostra 
cum observalione Thuretii bene consociatur, nec sequitur utrum inter Gigartineas an 
inter Hypneaceas locum sibi potius vindicet. 

In Endodadice specie (Acantliocladia hamulosa Bupr. mscr.) demum cysto- 
carpia bene evoluta observare mihi contigit, quae hoc genus ad viciniam Hypneaj sine 
dubio revocant. Cystocarpia hujus in ramulis superioribus infra apicem inflatis, et 
apice sterili ramoso aut simplici at spinuloso — fere vesiculam coronalam Cystoseira 
Myrica 1 revocante — coronatis obveniunt, ramo sterili fere duplo crassiora. Axis 
frondis centralis cystocarpium percurrit, et fila ongitudinalia ab axi inferno separata 
in arcum ad eundem superne revertunt, interjecto spatio tum interiore (inter 
axem et fila longitudihäliä), tum exteriore (inter fila et stratum externum), quod 
filis transversalibus articulatis et geniculatim flexis anastomosantibusquo occupatur. 
Hac fila ubicumque gemmidiifera, gemmidiis nempe quasi a ramulis minulis tilorum 
transformatis. Fila itaquc vicibus placentaj multiplicis circumcirca ambientis fungun- 



Bidrag till Florideernes Systematik. 



33 



tur; gemmidia quoquoversum flexa — fere diceres, ut brachia in telegraphis quon- 
dam usitatis — filis interjecta spatia öccupant. Gemmidia sunt clavata aut obovata, 
aut mutua pressione omnium, plus minus angulata, nulla cellula ambiente aut gela- 
tina invicem cohibita. Quae tota structura, quantam cum ea Hypneacearum congruit, 
patet. Alia specimina nematheeiis instrueta vidi, at in bis nulla s sphaerosporas de- 
tcgere valui. 

Ad Hypneaceas genus Harveyanum Acantboeocci in Spec. Algarum retuli, fidens 
structura? eystoearpii in speeie, quae tamen non fuit typica Generis. Postea speci- 
mina fructifera Ac. antar ctici videre contigit, ex quibus elucet species a me ad 
Acantboeocci genus relatas minime congenericas esse, quanlumcumque alio re- 
spectu convenientes appareant. Ex altera parte, ignoto mihi adbuc fruetu Generis 
Mychodeae, hoc cum Gystoclonio identicum conjeceram. Conveniunt revera haec om- 
nia genera habitu, frondis structura et sphaerosporis zonatim divisis (in Ac. antarc- 
tico sphairospora? nondum mihi cognitse), at structura penitiore eystoearpii diversa 
puto, lieet differentiae segre, nec omni statu conspiciautur. Si rite strueturam eysto- 
earpii interpretatus sum, quod tamen minime certus contendo, est omnibus Mycho- 
deae speciebus ea eystoearpii structura, quam ex uniea speeie fructifera mihi cognita 
Acanthococco tribueram, h. e. Hypneaceis pertinent et desmiocarpiis praedita sunt ; 
dum in Cystoclonio id cystocarpiorum genus adest, quod kalidii nomine designavi. 
Quae si ita sint, sequitur Acanthococci genus reformatum a Hypneaceis removendum 
esse, Mychodeam autem Hypneaceis referri debere. Praeterea species numerosas hodie 
cognitas Mychodese examinanti mihi adparuit unam speciem Harveyanam esse cum 
alia planta Novae Hollancliae a me descripta et ad alium systematis locum, ignoto 
adhuc fruetu, relata identicam. Qua3 omnia hodie sequentibus corrigere molitus sum: 

MycllOdea (Kärv. mitt. limit, et char.) Fröns carnosa aut gelatinosa tere- 
tiuscula aut fere plana, stratis tribus contexta, medullari fdis elongatis dichotomis et 
anastomosantibus, arcuatim inter cellulas strati medii magnas rotundatas excuiTenti- 
bus; corticali cellulis in fda verticalia evolutis constante. Cystocarpia frondi immersa 
aut hemisphaerice lateraliter prominula, inträ pericarpium clausum nucleolos plurimos 
foventia; nucleoli filis reticulatim ambientibus circumscripti, inträ spatium rotundato- 
angulatum gemmidia circumcirca ab ambientibus filis egredientia, pyriformia, singula 
stipite adfixa, excipientes. SphcerosporcB frondi immersa:, sparsae zonatim divisae. 

Species sequenti modo disponere conatus sum: 

I. Mychodea (Harv. partimj fronde tereti cellulis strati medii permagnis, 
aquam avide bibentibus et faeile expansis, strati corticalis filis abbreviatis, 

Lunds Dniv. Årsskrift. Tom. VIII. 5 



34 J. G. Agardh. 

fere cellulas per unicam seriem vérticalem dispositas formantibus, cysto- 
carpiis unilateraliter prominulis aut sub-immersis, pericarpii parte plus 
minus expansa (demum rupta?) filis verticalibus constituta. 
\. Mych. terminalis Harv. Älg. austr. exs. n:o 413 Phyc. anstr. tab. 200! Kiltz. 

tab. Phyc. XVI. tab. 75; Gigartina longipes Kiltz. tab. Phyc. IX. tab. 84? 

Mychodea Mallar dim Kiltz. ibm XVI. tab. 77? 

2. Mych. niembranacea Harv. Älg. Tasm. p. 408 Älg. austr. exs. n:o 412! Kiltz. 

tab. Phyc. XVI. tab. 77. — Obs. Åcantb. subulatus Pott, I Ag. sp. p. 438 
tantam habet cum Mych. membranacea similitudinem ut eandem speeiem facile 
conjicerem; an errore locus natalis "mare canadense" ei tribuitur? 

3. Mych. carnosa Harv. Alg. Tasm. p. 408. Phyc. austr. tab. 142! Kiltz. tab. 

Phyc. XVI. tab 76. Mych. Muelleri Sond. in Lin. (fide Harvcy) Ac. aci- 
cularis I. Ag. sp. p. 436. 

II. Lecithites (I. Ag. sp. p. 635) fronde teretiuscula, compressa aut tere 
plana, exsiccatione collabente quasi distiche ramosa, cellulis strati medii 
majoribus aquam avide bibentibus et facile expansis, strati corticalis filis 
verticalibus elongatis dichotome ramosis fastigiatis. 

* Fronde teretiuscula quoquoversum ramosa fastigiata ramnlisque con- 
crescentibiis smpe intricata, exsiccatione collabente, scepe quasi co- 
stam immersam monstrante. 

4. Mych. pusilla (Bicranema pusillum Harv. Irans. Ir. Acad. Vol. 22, p. 550; 

Acanthococcus pusillus Harv. Phyc. austr. tab. 266. An a sequente satis 
diversa ? 

5. Mych. fastigiata (Hypnea fastigiata Harv. Älg. austr. exs. n:o 343 et Phyc. 

austr. Syn. n:o 457). 

6. Mych. haniata Harv. Alg. austr. exs. n:o 415! Kiltz. tab. Phyc. XVI. tab. 76. 

Acanthoc. JEvingii Harv. Phyc. austr. tab. 141. Lecithites rangiferinus 
I. Ag. sp. p. 636 ([excl. syn.). Spbterosporas generis vidi! 
** Fronde compressa subdistiche pinnatim ramidosa. 

7. Mych. compressa Harv. Älg. austr. exs. n:o 414 et Phyc. austr. tab. 201! 

Kiltz. tab. Phyc. XVI. tab. 75. 

8. Mych. nigrescens (Harv. mscr.) fronde crassiuscula cartilaginea compressa a 

margine distiche pinnata, ramulis elongatis simpliciusculis, cystocarpiis infra api- 
ces ramulorum subspalhulatos frondi semi-immersis obtuse apiculatis. — Cum 
forma antecedentis consistentiam Mych. hamatse conjungit. 
Ad littus australe Nova3 Hollandise. 



Bidrag till Florideernes Systemalik. o b 

9. Mych. disticha Kärv. Älg. austr. exs. n:o 416. Fl. Tasm. II. tab. 192 A.! 

M. chondroidea Kutz. tab. Phyc. 7711. tab. 82? 

*** Fronde plana Uneari aut cuneatim dilatata flabellatim expansa. 

10. Mych. foliosa (Gymnogongrus foliosus ' Harv. Älg. austr. exs. n:o 396 et 
Phyc. austr. tab. 194). Structura frondis et fruetus utriusque est hsec spe- 
cies praecedentibus proxima; forsan potius dubitandum an a M. disticha specie 
distincta sit. — Variat: 

Elatior et a margine praieipue foliosa: Rhodophyttis sp. Harv. in Älg. austr. 
exs. n:o 369! 

Obs. In specie Mychodea:. quam M. membranacese. proximam haberem, pilorum 
adparalum admodum insigneni vidi. Fila niniirum strati iuterioris, inter cellulas 
rotundatas exeurrentia, cuticujam periphericam usque attingunt, ibique quasi nucleolo 
deplanato terminantur; ex hoe nucleolo pili microscopici singuli proveniunt. Hoc 
modo insignis est hujus formse cuin Dasyphlsea Montagnei analogia. In eodem spe- 
cim'ne ramos majores hic illic truncatos vidi, ramosque ex truncato apice novos pro- 
venientes, quod de sua planta quoque memoravit Montagne. Sphserosporas zonatim 
divisas in strato subcorticali fere nematbecioso ramorum juniorum quoque vidi. De 
cellulis admodum magnis intcrmediis Mychodeai non loquitur Montagne, at in parte 
juvenili hae parum conspicuae,x et in senili parte facilius dissolvuntur, si diutius pars 
dissecta sub microscopio servatur. In ejusmodi pryeparata parte fila conservantur 
diutius et immo conspiciantur facilius. His accedit, Kiitzingium, qui specimen Dasy- 
phlece insignis, a Montagneo datum, examinavit, strueturam frondis Dasyphleas Cy- 
stoclonio convenientem tribuisse; Cystoclonium vero habet strueturam Mychodea; si- 
millimam. Qua; mihi tanlum cognita est Dasyphl^a Harveyi aliam habet strueturam, 
quam eum Cystoclonio comparare vix cuidam placuerit. Ex seriptis Harveyi mihi 
non liquet an specimen speciei Montagnei ipse examiuaverit; num igilur sit conjec- 
turse locus eum simillimo adparatu filorum deceptum, suam plantam cum Montagnei 
identicam habuisse, pra'termissa differentia structura;, quam ex dicto Kutzingii subo- 
lere forsan liceat? Quae quidem omnia dicere debui, ut iterata inspectione adpareat 
utrum Dasyphlaea insignis Montagnei sit revera species Mychodeae, an, ut hoc hucus- 
que bona fide assumserint, Harveyani Generis Dasyphlea; species. 



36 J. G. Agardh 

Solieriese. 

Frondes inarticulatse, lubulosa? et filis percursse aut farctse et strato medullari 
instructa?. Cystocarpii nucleus quasi nucleolis plurimis compositus, nempe fasciculis 
filorum praegnantium interceptis filis sterilibus; placenta in nucleo centralis, filis in- 
tricatis constituta, et excurrentibus filis (sterilibus) simplicioribus ad plexum nucleum 
circumcirca ambientem suspensa; nucleoli, circa placentam dispositi, fila gemmidiifera 
peripheriam versus radiantia emittentes; gemmidia in articulis tenniualibus evoluta 
subpyriformia. 

Solierieae placenta centrali (nec basali) et nucleo subcomposito Areschougieis 
fere analoga?; filis preegnantibus, ut videtur, tantum in articulo lerminali gemmidii- 
feris, divers*. Filoruin praegnantium natura Solierieae ad Desmiospermeas, Arescbou- 
gieae ad Hormospermeas pcrtineant. Gelidieae filis gemmidiiferis — attamen brevio- 
riijus — cum Solierieis magis conveniunt; in Gelidieis vero placentatio diversa et 
structura frondis alia. Solierieas igitur ordinem aut tribum proprium, inter Hypnea- 
ceas et Gelidieas quodammodo intermedium, constituere putavi. Decidere restat an 
genera quaedam Spharococcoideis relata (Dicranema, Heringia, Stenocladia) ad vici- 
niam Eucbeuinalis potius revocanda sunt. Placentatio in his certe basalis (nec 
centralis) et fila prsegnantia paulo magis Spbserococcoideis congruentia suadent. 

Genera Solieriearum sequenti modo disponantur: 

* Sph<zros2)oris crnciatim divisis: 
Fronde plana membranacea subtubulosa, in papillis capsulifera . . . Meristotheca. 

** Sphm osporis gonatim divisis: 
a) cystocarpiis per ffondem sparsis, immersis aut plus minus prominulis : 
Fronde subtubulosa, aut demum solidescente ramis subtubulosis . . Rhabdonia. 

b) cystocarpiis in ramidis subpjropriis, immersis aut subprominulis : 
Fronde farcta, strato medullari immerse costata Solieria. 

c) cystocarpiis inträ pericarpium sub-proprium externum exceptis: 
Fronde farcta papillosa, in papillis capsulifera Eucheuma. 

Meristotheca I. Ag. mscr. 

Fröns plana gelatinoso-membranacea laciniata dentibus et tuberculis exasperata, 
intus tubulosa, tubo filis articulatis anastomosantibusque percurso, peripherico strato 
introrsum cellulis magnis rotundatis, superficiem versus sensim minoribus, extrorsum 
cellulis minutis fere in fila brevia verticalia conjunctis, contexto. Cystocarpia in 



Bidrag till Florideernes Systematik. o i 

tuberculis sita, strato corticali amplius evoluto inclusa, clausa, inträ plexum peculiare, 
arcte ambientem, nucleum compositum foventia; nucleus filis intertextis, a centro ad 
periphericum plexum extensis, subdivisus, iuter filorum columnas fasciculos filorum 
prsegnantium, peripheriam versus radiantes emittens; gemmidia in articulo terminali 
filorum evoluta, pyriformia. Sphcer ospor ce strato corticali immersse, sparsae, crucia- 
tim divisse. 

Nucleo composito ex una parte Rhabdoniam et Binderam Harv. ex altera Kally- 
meniam referre videatur, velut structura frondis cum his Generibus non parum con- 
venit. Situ cystocarpiorum, velut penitiori structura nuclei a Kallymenia admodum 
differt; In nucleolis Kallymenia; gemmidia, sine ordine adparente conglobata, perider- 
mate communi cohibentur; in Meristotheca gemmidia in articulis terminalibus singula 
et pyriformia proveniunt. Sphaerosporis a Rbabdonia, prseter alias, recedit. 

Species mihi sunt: 

1. Mer. papulosa I. Ag. mscr. Callymenia papulosa Mont. Alg. Yemens. n:o 

21. Syll. p. 438 I. Ag. sp. p. 293; Kallymenia exasperata Zanard; Ha- 
lymenia ceylanka Harv. Alg. Ceyl. exs. n:o 30. Kutz. tal. Phyc. 16 tab. 93 
Qion bona). Summam externam similitudinein cum Halymenia Durvillaei Bory 
praterea mönstrat. 

Obvenit in mari Bubro et Oceano Indico superiore. 

2. Mer. Dnchassaingii I. Ag. mscr. fronde plana subpalmatim laciniata, laciniis sub- 

cuneatis, margine ubicumque laceris lacinulis conformibus dentibusque, paginaque 
plana dentibus consimilibus ubicumque exasperata. Cystocarpiis — — — . 
Habitus Callopbyllis laciniatse majoris, sed superficie aspera mox distiuguenda. 

Ad Guadeloupe D:r Dychassaing legit. 
Species ha?c forma et divisionis norma fere Call. laciniatam referens, sed major 
et tuberculis a disco et margine densissime emergentibus facilius distincta. Laciniis 
his mollibus borridulam speciem Gloioderma? Q= Horese Harv.) fere crederes, at struc- 
tura omnino diversa. Sphterosporas supra descriptas inter lila verticalia frondis evo- 
lutas vidi; nullos autem fruetus capsulares observare hucusque iicuit. 

Rliabdonia. Specierum synonymia paulisper intricata, hoc loco species mibi 
cognitas enumerare placet : 

I. Fronde cylindracea aut compressa, subcontinua aut tantum vage Jiic 

illic contracta (= Bhabdonia). 
a) Cystocarpiis in media fronde nidulantibus, circumcirca prominidis, 
in ramido subsingulis. 
\. Rh. coccinea Harv. Phyc. austr. tab. 54. 



38 J. G. Agardh. 

2. Rh. nigresceus Harv. in Lond. Journ.; I. Ag. sp. p. 354. — Nomine Rh. 

nigrescentis diversae species venditantur. In originali planta structuram Rhab- 
dooise vidi. Speeimen inter Algas. exs. Harv. siib n:o 389 distributum, quod 
vidi, est diversissima planta, quam iu Herbario nomine Thamnocarpi Harveyani 
interim designavi. » 

3. Rh. dendroidcs Harv. Phyc. austr. tab. 152. 

b) Cystocarpiis unilateraliter plus minns prominulis, per frondem sparsis. 

4. Rh. tenera I. Ag. sp. p. 354. Solieria chordalis Harv. (non Ag.!) Ner. Bor. 

Americ. p. 121 tab. XXIII A. eximie! Rh. Baileyi Harv.; Kuts. tab. Phyc. 
16 tab. 74. 

5. Rh. robusta Grev.; I. Ag. sp. p. 355. Solieria australis Harv.; Phyc. austr. 

tab. 149. * 

6. Rh. Coulteri Harv. Ner. Bor. Am. p. 154 tab. XXIII. B. 

7. Rh. mollis Harv. Alg. austr. exs. n:o 388. 

8. Rh. ramosissima ; Chrysymenia ramosissima Harv. Ner. Bor. Amer. p. 190 

tab. XXX. B. 

Obs. Rh. paténs Harv. Phyc. austr. Syn. n:o 519 est species mihi ignota. 

11. Fronde jiwenili ramisque subarticidatim constrictis, ramis quasi 
prolificatione ortis, ad stricturas emergentibus, scepe subverticilla- 
tim adproximatis, stricturis in ramis majoribus sensim obsoletis. 
([Opuntiopsis I. Ag.). 

9. Rh. (haroides Harv. Phyc. austr. tab. 196. 

10. Rh. clavigera (I. Ag. mscr.) fere tota tubulosa et stricturis regularibus arti- 
culata vérticiliatim ramosa, superne subcorymbosa, articulis caulmis inferioribus 
prtelongis anguste obconicis, superioribus oblongis ovalibusve, cystocarpiis — ■ — . 
Erythroclonium sp. nov. Harv. Alg. austr. exs. n:o 392. Habitus fere Ery- 
thr. Sonderi, at structura Rbabdonise! Cellulae corticales majores quam in aliis 
speciebus. Ad geuicula stratum corticale nunc magis evolutum vidi. Species 
distincta, at adhuc parum cognita e Nova Hollandia, australi. 

11. Rh. verticillata Harv. Phyc. austr. tab. 299. 

12. Rh. violacea (I. Ag. mscr.) inferne caulescens continua, superne tubulosa con- 
sricta, ramis majoribus elongatis continuis, paucis inferne in verticillos collectis, 
plurimis virgatim ramosis, ramulis ad stricturas ssepe sparsis, basi eximie atte- 
nuatis, apice obtusis, cystocarpiis Color hujus fere est Grateloupiae 



Bidrag till Florideernes Systematik. 3J 

cujusdam, at structuram Rhabdonise (tubum filis repletum) viclere credidi. Spe- 
cimina nostra male reviviseunt. 

Ad Cap. b. Spei. 

III. Fronde juvenili ramisqiie ultimis subarticulato-contractis, adultiore 
subcontinua, ramentis simjpliciusculis vesicceformibus obsita (Bo- 

TRYOMORPHA I. Ag.). 

13. Rh. globifera I. Ag. sp. p. 355. Harv. Phyc. anstr. tab. 129. A confor- 
mibus Chrysymenia uvariå, Chr. obovata, nec not) Aresch. sedoide, hsec caute 
distinguenda. Non suspicata plurium homomorphia, synonyma apud primos 
descriptores confundebautur. Fucus globiferus Lamoiir. cum nostra identica 
videtur. 

Species mihi adhuc inquirendce sunt: 
Rh. divaricata For sk.; I. Ag. sp. p. 702. 

Rh. dura Zanard. Pl. mar. Ruhr. tab. IX. fig. 1. Cum bac forsan compa- 
randa Rh. robusta var. Wigtii I. Ag. sp. 

Solieria L Ag. est Genus Rhabdonise eerte proximum, et species utriusque 
confusae fuerunt; differt, ut mea fert experientia, in eo quod Solieria haud tubulosa, 
sed carnosö-farcta ; quod in Solieria fruetus utriusque generis in ramulis propiis fu- 
siformibus evolvuntur; denique, ni fällor, in eo quod nucleus, filis sparsioribus 
a placenta centrali; ad plexum ambientem extensis, baheat speciem nuclei simplicis; 
gemmidia quoque magis pyriformia et evidentius tantum in articulo ultimo evoluta. 
Solieria chordalis ehartse parum adhseret, et adparatu radicali fibroso admodum in- 
signi instrueta est. Cellulse intermedise, tubum Rhabdonia* cingentes, sunt sat magnae 
et quasi inanes; cellulse, quse in Solieria stratum medullare ambiunt, sunt exteriori- 
bus quidem majores, at minori differentia, ssepe quoque granuloso contentu instruetse ; 
eadem fere pericarpii differentia: pericarpium in Rbabdonia cellulis interioribus mag- 
nis, sub-duplici serie dispositis, a cellulis corticalibus abruptius separatis; in Solieria 
cellulse interiores sunt minores, in exteriores sensim abeunt. Sphserospor* Rhabdo- 
nise inter fila verticalia brevissima sunt sparsiores; in Solieria, quia in ramulo pro- 
prio obvenientes, intér fila verticalia bene evoluta densiores. 



Sphserococcoideae. 



Sådan denna grupp till sina characterer framställdes i Species Algarum, torde 
den fortfarande kunna bibehållas. Några nyare australiska slägten, uppställda af 



40 J. G. Agardh. 

Harvey (Curäiaa, Nisymenia) torde jemte det här nedanför upptagna (Stenocladia) 
böra tilläggas. Deremot böra Thysanocladia, Eucheuma, Lecithites, Desmia oeh 
Phacelocarpus, hvilka nästan alla med tvekan, eller mera provisoriskt hänfördes till 
Sphserocoecoideerne, derifrån uteslutas, sedan bättre material lemnat tillfälle till nog- 
grannare analys af fruktdelarne. För de uteslutna slägtena har jag på andra 
ställen här närmare redogjort. 

I afseende på cystocarp-fruktens structur bör anmärkas, att en olikhet före- 
kommer deruti, att hos en del slägten äro de från placentan utgående trådar, inom 
hvilka gemmidierne utbildas, korta och klubblika med få gemmidier, utbildade endast 
inom de öfversta lederne; hos andra slägten äro dessa fertila trådar vida längre, 
mera perlbandslika och med flera gemmidier, utbildade inom många leder. Flera af 
de slägten, som äga de korta klubblika trådarne, hänföras af Harvey till Gelidiacea?, 
till hvilka de genom denna structur visserligen närma sig, men torde dock, enligt 
min uppfattning, med mera fält böra bibehållas bland Spbaerococcoidese; och detta 
med så mycket mera skäl som Sphserococcus och Calliblepharis, hvilka nästan böra 
anses som Sphaerococcoideernes typiska slägten, höra till denna afdelning, under det 
Gracilaria utgör hufvudslägtet inom den andra afdelningen. I den nedanför medde- 
lade uppställningen al slägtena är den nämnda olikheten lagd till grund. 

Corallopsis. Coccidia vidi fere cum iis Gracilariae omnino congruentia; pe- 
ricarpium crassiusculum cellulis interioribus pluriseriatis concentricis, exterioribus 
radiantil.us, in fila brevia verticalia conjunctis. Carpostomium in apice sub-apiculato 
demum adest. Placenla a fundo elevala cellulosa, cellulis mullo minoribus quam 
cellulse frondis interiores, constituta, a superficie alterne excavata et producta, atque a 
cryptis ita formatis fila gemmidiifera ubicumque emittens ; gemmidia in filis cryptarum 
invicem liberis clavato-moniliformibus seriata, terminaliä fere obovata. 

Species mihi nova: 

C. ojuintia (I. Ag. mscr.) fronde inferne continua decomposito-dichotoma sub- 
fastigiata, ramis superioribus plus minus evidenter articulato-constrictis dichotomis, 
articulis demum pyriformibus diametro duplo longioribus. Corallopsis cacalia? Harv. 
Älg. Ceyl. n:o 30. 

Ad Ceylonam. 

Articulis, sic dictis, mullo brevioribus a C. cacalia differre mihi videtur. 

Gracilaria. Structuram placenta?, qualem in Corallopsi descripsi, etiam in 
Gracilaria vidi. De speciebus pauca tantum hoc loco adnotanda: 

Grac. fureeilata, Harv. Phyc. aitstr. tab. 286, quse ramificätione stricte di- 
chotoma et subfästigiata inter Gracilarius dignoscatur, a Plocaria furcellata Mont. 



Bidrag till Florideernes Systematik. 40 

Älg. Yem. n:o 12, quam eum sua specie identicåm credidit Harvey, esf, revera spe- 
cies diversissima. Habitu quidem una cum altera sat convenit, at stratum axile 
proprium in Ploearia furcellata Möntagnei adest, cujus prsesentia colligere licet spe- 
ciem maris rubri ad diversum genus pertinere. De bac conf. Dicranema furcellatum 
I. Ag. iiifra. Caveas, eaiterum, ne Grac. furcellatam cum Gymnogongro furcellato 
Auct. eandem credas. 

Curdiea Harv. Cystocarpia vidi in C. Iaciniata eum iis Gracilarite aut Di- 
curellse admodum convenientia, ita ut, adnuente quoque structura frondis, liaee spe- 
cies Graeilarise admodum propinqua consideranda sit. Placenta adest basalis permagna, 
parum lobata, a vertice et lateribus filis radianlibus gemmidiiferis densissimis obsita; 
fila clavato-moniliformia, invicem libera, gemmidia seriata obovato-rotundata foventia. 
Sphserospora; cruciatim divisse bujus speeiei sunt in maculis subnematheciosis intra- 
marginalibus sparsis evolutae; qua nota et laevi differentia placenta? Curdiea a Gra- 
cilaria distare videtur. Altera species, quam ad Curdieam refert Harvey, est Rho- 
dymenia obtusata Sond., ad quam prseterea Gymnogongrum firmum Aresch. Phyc. 
nov. %)• 354 ut synonymon ducit. Mihi haud liquet an ambae species (C. Iaciniata 
et C. obtusata^ ad idem genus pertineant. Cystocarpia in C. obtusata sunt supra 
paginam planam hemispha?rice-elevata, placenta subbemispbserica, pericarpii cellulis 
fere omnibus eximie radiantibus. Nemathecia oblonga in medio segmentorum seriata 
vidit Harvey. Spba?rosporas zonatim divisas in sua specie observavit Areschoug, 
quod genus diversum sine dubio indicaret. Sunt vero in descriptione Areschougii 
nonnulla, quae in speciem Sonderi hon optime quadrant. 

Melantlialia. Mirum quod in speciebus pluribus hujus generis frequentibus 
fruetus sphairosporarum hodiedum ignotus manet. Tantum in M. Jaubertiana vidi 
apices ramorum clavato-incrassatos, spicam Typhse aemulantes diceres. Stratum cor- 
ticale bis locis eximie evolutum, in fila stipatissima articulata subclavata mutatum. 
Ad apices filorum sph&Tosporas sensim provenire adparuit, at nec bene evolutas, nec 
divisas videre mihi contigit. Clavse nematheciorum sunt in M. Jaubertiana teretius- 
cula;; in latiore fronde M. obtusatae vix teretiuseulas suspicarer. Fructibus omnium 
demum detectis, species melioribus cbaracteribus circumscribere forsan liceat. 

CalliMepharis. Genus et habitu, et structura frondis, et sphterosporis, sive 
situm sive divisionis modum respicias, cum Pdiodophyllide summam offert similitudi- 
nem. Cystocarpiis autem genera facilius distinguantur. In Calliblephari placenta 
adest basalis, a vertice et lateribus fila gemmidiifera plurima clavato-moniliformia, 
invicem libera, sustinens; gemmidia in articulis superioribus evoluta, sensim deorsum 
maturescentia ; suprema initio pyriformia, sensim rotundiora, membrana articuli hya- 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. VIIT. 6 



42 J. G. Agardh. 

lina gemmidium limbo plerumque conspicuo circumdante. In Rhodophyllide placenta 
centralis, filis sterilibus ad pericarpium extensis suspensa, nucleolos plures, circum- 
circa dispositos, filis sterilibus radiantibus separatos, gerit; nucleoli filis a placenta 
centrali provenientibus orti, in articulis superioribus gemmidia conglobata, inuco soli- 
descente invicem cobibita, generantes. Calliblepharis hoc modo inter Sphserococcoi- 
deas, Rhodophyllis genus Rhodymenieis propinquum videtur. — Licet genera hoc 
modo abunde diversa adpareant, difficillimum est dictu utrum species uni aut alleri 
generi pertineant, nisi cystocarpia speciei cognita sint. Hinc adhuc incertum videatur 
an species qusedam ad Calliblepharim relatse, eidem revera pertineant. Caliibl. Preis- 
siana, cujus cystocarpia nec a me, nec a Harveyo observata, sec. descriptioneiu Son- 
deri species Calliblepharis videretur. A Caliibl. ramentacea (Ag. sp. p. 177) I. Ag. 
sp. p. 621, qute exteriore forma simillima est, illa caute dignoscatur. In G. ramen- 
tacea cellulse interiores duabus seriebus, interjectis minoribus cellulis, dispositte. In 
C. Preissiana cellula: interiores pluribus seriebus dispositae et magnitudine invicem 
magis sequales. Sua quidem structura C. ramentacea cum Rh. membranacea proxime 
convenit. Tota serie formarum, quibus haec species ludit, considerata, magnopere 
dubium adpareat an jure distinguantur Rh. membranacea et Caliibl. ramentacea. 
Mihi C. ramentacea paulo firmior substantia, charta? non adhasrens, et segmentis 
ultimis obtusiorihus instructa videtur. Utcumque sit, ob rationes allatas Deless. ra- 
mentaceam Ag. ad sectionem Rhodophyllidis (Stictophylli), qua3 structura allata dig- 
noscatur, referendam puto; quod quoque in Synops. Alg. austr. Harvey, dubio ad- 
posito, jam monuit. Quae prseterea nomine C. conspersa Harv. distributa fuit forma, 
minime Calliblepharis species mihi adparuit sed Hymenocladiae, ut hoc in enumerat. 
Alg. ex Chatam Insulis (Act. Holm. 1870) exponere molitus sum. An, contra, ad 
Calliblepharem (aut genus quoddam vicinum?) revocanda sit species, quam nomine 
Rhodymenias proliferse e Nova Zelandia descripsit Harvey, dubium mihi videtur. Ha- 
bitus certe non Calliblepharem, sed Rhodymeniam suadet, Rh. palmettse proximam. 
Structura vero frondis et coccidiorum cum Calliblephari fere convenit; a placenta 
basali elevata fila clavato-moniliformia invicem libera plurima radiantia. Sphserosporas 
frustra quEesivi; his detectis de genere certius statuere licet. Plantam Spha;rococcoi- 
deam hoc loco interea memorare volui. c 

SarCOflia. Novas duas species hujus generis descripsit Harvey. Una, S. cey- 
lanica, cum specie typica generis optime convenire videtur; altera, S. platycarpa 
(Harv. Alg. exs. e Frienål. Is. n:o 52), mihi potius Halymenise species videtur, 
structura frondis et fructibus, a me visis, cum hoc genere fere conveniens. 



Bidrag till Florideernes Systematik. 4o 

Dicraiieilia. Hafvey pluribus quidem locis quaestionem movit an genus hoc 
melius inter Gelidia militaret et in ultima dispositione (Syn. Alg. austral.) genus 
nullo adposilo dubio ad suas Gelidiaceas refert. Placentam perietalem ut in Ptero- 
cladia consideravit Harvey ; mihi structura aliter explicanda adparuit. Cvstocarpia 
nimirum supra unam paginam prominula puto, ut in multis aliis generibus et qui- 
dem etiam in Pterocladia ; placentä a strato medullari frondis provenit, ut hoc ubi- 
<;umque quoque norma est. In Gelidio vero et Pterocladia stratum medullare frondis 
immediale, ut ita dicam, gemmidiorum lasciculos sustinet; placentä itaque in Ptero- 
cladia est basalis, in ipso fundo cystocarpii stratum expansum planum efficiens; in 
Dicranemate vero, sectione longitudinali frondis per cystocarpium feliciter ducta, cog- 
noscere licet placentam propriarn e strato medullari frondis oblique adscendere; et ex 
hac adscendente placentä filiformi fila gemmidiifera circumcirca, et a vertice et a 
lateribus, proveniunt. Si vero, sectione frondis transversali facta, cystocarpium in 
Dicranemate observatur, placentä adpareat basalis si juxta basem, qua a strato me- 
dullari frondis surgit, transverse secta sit; sin per superiorem partem oblique adscen- 
dentis placentse sectio ducta fuerit, placentä undique libera conspiciatur. In Ptero- 
cladia placentare stratum est frondis strato medullari parallelunr, in Dicranemate est 
placentä strato medullari verticaliter imposita. Alibi Dicranema genus Sphaerococcoi- 
denm adparet. Species disponantur: 

* Coccidiis infra apices ramorum revolutos solitariis. 

1. D. revolutum Ag. sp. 

2. D. Grevillei Sond.; an a priore sat diversa? 

** Coccicliis in ramorum inferiore parte, unilat er aliter noclosa, s@pe 
pluribus : 

3. D. filiforime Sond. 

Species mihi dubia: 

4. Plocaria furcellata Mont. Pug. pl. Yemens. n:o 12. Axis bujus occupatur 

tenui fasciculo filorum longitudinalium ut in Dicranemate. Sterilis planta segre 
a D. filiformi distingnatur, fructibus tamen ignotis incertum manet an revera 
Dicranematis species sit. Gracilaria furcellata (Kärv. Phyc. austr. tab. 286) 
habel structuram Gracilarise, nec ullo pacto cum specie Montagnei confundenda. 
Dicranema furcellatum (Hook. et Harv. Alg. Tasm. p. 9 et Fl. Tasm. p. 
313) vix est Dicranematis species; stratum enim medullare hujus generis desi- 
deratur. Sterilem plantam hujus, tantum vidi. An Ahnfeltise magis propinqua? 
Nizyilienia. Genus a Harvey Gelidiaceis relatum, mihi videtur Sphsrococcoi- 
deum, et quidem proximum iis (Heringia, .Stenocladia) quorum fila gemmidiifera 

6* 



44 J. G. Agardh. 

clavata fere tantum in articulo terminali prsecociore prsegnäntia apparent. Pericar- 
pium crassum constat stratis frondis uberius evolutis; filis anastomosantibus strati 
medullaris, et verticalibus strati corticalis admodum conspicuis. Centrum placentse 
occupant celtulse qusedam transmutatse strati interioris, polyedrsg, anastomosantes, 
multo majores ; a quibus fila radiantia stipatissima proveniunt ; periphericam zonam 
circa placentam eonstituunt fila gemmidiifera. 

Heringia. In structura cystocarpii adnotanda mihi videtur insignis cum 
Eueheumate analogia. A placenta basali, quse filis pluribus a tubo axili frondis pro- 
venientibus, articulatis, endochromate subclavato percursis, invicem anastoinosibus 
junctis, composita est, exeunt fila sterilia ad pericarpium. biter hsec fila sterilia 
disponuntur fila gemmidiifera fasciculata, quse ita quasi nucleolos plures efficiunt. 
Nucleum itaque compositum considerare liceret et genus cum Eucbeumate ejusque 
atfinibus comparare. Mihi tamen genus potius Spbserococcoideum adparet, suatlente 
placenta basali et filis gemmidiiferis, quse structura ab iis proximorum generum vix 
abludunt. 

SteilOCladia (I. Ag. mscr.J. Fröns compressa distiche pinnata, aut tere- 
tiuscula el vage ramosa, stratis fere tribus tubum axilem articulatum ambientibus 
contexta : medullari filis elongatis articulatis dense intricatis ; medio, nunc parum con- 
spicuo, cellulis oblongis laxius dispositis; corticali cellulis minoribus verticaliter seria- 
tis. Cystocarpia externa subsphserica, secus latera ramorum sessilia, inträ pericar- 
pium cellulosum, demum carpostomio apertum, nucleum subsimplicem foventia; pla- 
centa basalis elevata, filis pluribus a tubo axili provenientibus articulatis et anasto- 
mosantibus contexta, et sterilibus filis cum pericarpio juncta, a vertice et lateribns 
fila gemmidiifera fasciculata cvlindraceo-clavata, invicem libera, plurima sustinens; 
gemmidia in articulis terminalibus evoluta, pauca seriata, demum rotundata. Sphae- 
rosporte — — ■ — . 

Genus Phacelocarpum et Areschougiam structura frondis, cystocarpiis Heringiam 
referens, sphaerosporis- adhuc ignotis nondum forsan sat stabilitum. A Heringise 
genere proximo, ad quod unam speciem refert Harvey, evolutione majore strati me- 
dullaris differt — qua differentia ssepius genera distincta hodie consideramus. Atta- 
men dicere fas est, stratum medullare in fronde juvenili ad tubum axilem fere re- 
ductum esse. Hoc modo unam speciem, quse ceilulas intermedias rotundatas gerit, 
ad Heringiam referre forsan licuisset. Altera autem species, aut forsan duse, sub 
hoc nomine conjunctse, quse cum prima summam sine dubio habent aftinitatem, vix 
ad Heringiam referrendse videntur. Hinc genus intermedium speciebus his constituere 
malui quam idseam, ut mihi adparuit, alienam Heringise tribuere. Sphserosporis de- 



Bigrag till Florideernes Systematik. 45 

mum detectis limites distinctiores ducere forsan liceat. Areschougiam confertam 
(Harveyi) nuclei structura ab Areschougise speciebus legitimis longe differre, addere 
placet. — Du* rnihi sunt sectiones generis et species sequentes: 

* Fröns teretiuscula, dichotomo-decomposita; frondis intermediis cellulis 

rotundato-oblongis laxioribus, stratum proprium evidentius for- 

mantibus. 

1 . St. furcata (Héringia furcata Harv. Alg. uustr. exs. n:o 311 et Phyc. austr. 

tab. 215). 

Harvey suspicionem movit an haic sit Phacelocarpi quaedam fornia denudata, nec 
speciem genuinam constituens. Mihi quoque structura cuni Phacelocarpo magis quam 
cum Héringia eonvenire adparuit, utpote stratum medullare tilis numerosis tubum 
axilem circumdantibus constat. Fruetus autem Phacelocarpi, hodie sat bene mihi 
cogniti, a fruetibus Stenocladise furcatse sphtericis, ad latera ramorum penultimorum 
sessilibus, et strueturam supra descriptam offerentibus, maximopere differunt. 

** Fröns ex tereti-compressa aut anceps pinnatim decomposita ; frondis 
intermediis cellulis parum incrassatis stratum proprium vix for- 
mantibus. 

2. St. conferta (Harv. Phyc. austr. tab. 166) fronde compressa ancipite a mar- 

gine pinnatim dense decomposita, pinnis a basi eximie attenuata dilatatis obtu- 
sis; variat: 

a. Cliftoni fronde iuferne teretiuscula, superne compressa et ancipite, externe 
subecostata, pinnis ultimis basi longe teretiusculis apice spathulato-dilatatis, 
fruetibus — — — . Aresch. conferta Harv. partim. Halymenia au- 
stralis Sond.? 

Ad Novarn Hollandiam occidentalem. 
(i. Harveyi fronde ima basi teretiuscula, mox compressa ancipite quasi costa 
externa elevata instrueta, marginibus adultioribus verruculoso-insequalibus, 
pinnis ultimis basi eximie attenuatis mox spathulato-dilatatis, cystocarpiis 
secus margines seriatis sessilibus. Aresch. conferta Harv. Phyc. austr. 
icon. tab. 166. 

Ad Novarn Hollandiam australem. 
Plures species, externa facie admodum similes, nomine Aresch. confertae ab initio 
confusas fuisse, satis constat. Harvey ipse in operibus posterioribus duas distinxit 
Nizymeniam nimirum, et Aresch. confertam 1. c. delineatam. Mihi vero minime cer- 
tum videtur omnem confusionem bis distinctis esse sublatam. Duas sub nomine 
Aresch. confertae adhuc latentes formas supra indicare molitus sum ; unam australis, 



46 J. G. Agardh. 

alteram oceidentalis Novse Hollandise incolam suspicör, sec. specimina mihi obvia. 
Australis forma summam offert cum Aresch. ligulata externam similitudiném, nisi 
quod angustior sit; fruetus vero admodum dissimiles et situ et struetura. Ad for- 
mam occidentalem Halymeniam australem Sonderi referendam esse suspicör, quse, me 
judice, neutiquam ad Aresch. ligulatam pertinet, ut hoc statuit Harvey. 

Sphcerococcoidearum genera liodie disponantur: 

f Fila gemmidiifera moniliformia, gemmidia seriata, in articulis plurimis evo- 

luta, foventia. 
* Frondes ecostatce, stratis duolus cellularum contextce: 

Fronde artieulato-constrieta, uunc inferne continua Corallopsis. 

,, continua teretiuscula aut compresso-plana, stratis 2:bus 
constituta : 

sphserosporis per frondem sparsis cruciatim divisis . . Gracilaria. 
„ aggregatis certo loco, plus minus nema- 

thecioso Curdicea. 

? Acropeltis Mont. 
Dicurella. 

** Frondes stratis fere tribus contextce: 
nematheciis externis Melanthalia. 

ff Fila gemmidiifera angustiore strpite subclavata, in articulis supremis gem- 
midia pauciora evolventia. 
* Frondes siplione axili destitutce. 

Frondes planse, duobus stratis contextaä Galliblepharis. 

,, ,, , tribus stratis constituta? ..;.... Sarcodia. 

Nizymenia. 
,, teretiusculce Dicranema. 

** Frondes siplione axili percursce. 

Siphone axili cellulis strati intermedii cincto Heringia. 

„ „ tilis tenuioribus strati medullaris cincto: 

cystocarpiis secus ramos sessilibus Stenocladia. 

,, in pinnula lateralibus oblique apiculatis ._. Splicerococcus. 



Bidrag till Florideernes Systematik. i- 7 

i 

Delesserieee. 

Redan i Species Algarum (pag. 676) uttalade jag den åsigt, att slägtena Hy- 
menena och Botryoglossum endast voro att anse såsom högre utvecklingsgrader — 
men i olika riktningar — af Nitophyllum-former. De många Nitophyllum-arter från 
mera aflägsna haf, som sedan dess blifvit beskrifna, synas mig bekräfta denna upp- 
fattning : man måste numera antingen låta de båda slägtena ingå i Nitophyllum, eller 
öfverföra flera Nitophyllum-arter till Hymenena och Botryoglossum, och derjemte 
uppställa andra arter som skiljda slägten. Men svårligen torde för de sålunda bil- 
dade nya slägtena characterer kunna uppsökas af den beskaffenhet att de begränsa 
dessa slägten, eller i annat afseende kunna såsom slägt-characterer godkännas. Det 
synes således vara lämpligare, att nu uppställa Hymenena oeb Botryoglossum såsom 
underafdelningar inom Nitophyllum. 

Inom slägtet Delesseria synas deremot de många arter, som man äfven här 
beskrifvit, antyda att vissa förut såsom Delesseriie-former upptagna arter böra såsom 
skiljda slägten uppställas. Såväl Grinnellia som Caloglossa synas vara egna typer, 
hvilka väl kunna såsom skiljda slägten upptagas. 

Såväl slägtenas olika begränsning, som de många nyupptäckta arterne torde 
sålunda både inom Nitophyllum och Delesseria göra en ny uppställning af arterne 
behöflig, och jag skall således här nedan göra försök till en naturlig gruppering af 
de båda slägtenas arter. 

Nitopliyllum. Cognita melius structura et fructificatione specierum, et com- 
paratis speciebus recentius detectis, nescio sane quibus characteribus Hymenenam et 
Botryoglossum a Nitophyllo distinguere valerem. Nitophylla, olim fronde tenuiore 
distincta, cognitis N. pristoideo, N. cartilagineo, N. Curdieano etc", in quibus celluhe 
multiplici strato transversaliter disponuntur, hodie hac nota ab aliis generibus discer- 
nere non licet. Vense elevatae, quibus Hymenenam potissimum distinctam credidit 
Greville, in multis Auetorum Nitophyllis (N. Hillise etc.) seque proveniunt. Nec sori, 
lineas tenues flabellatas semulantes, in omnibus iis proveniunt, quas Hymenense spe- 
cies judicarunt posteri; obveniunt nimirum in Hym. fimbriata sori singuli in sporo- 
phvllis minutis; in Hym. latissima sori rotundati plurimi inter venas adsunt. Nec 
denique pericarpii structura notas certas offerre mihi visa est: pericarpium tenuius 
aut crassius a structura ipsius frondis derivandum videtur. Quod itaque jam in 
Specieb. Algarum monui, hsec genera non nisi gradu evolutionis differre, hodie adhuc 
magis certum puto. 



48 J. G. Agardh. 

Cum his neutiquam dictum volui, characteribus non differre diversas sectiones; 
differunt sane et structura et fructu species extrema;; inter has extremas' vero tot 
intermedias formas vidi, ut limites defmire equidem frusta molitus sim. Laminam 
frondis ita in nonnullis monostromaticam vidi ; in aliis cellulse 6 — 7 superpositse inter 
utramque superficieni uumerantur. In speciebus monostromaticis, quarum sori sparsi, 
lamina sub soro quasi inordinate incrassata; in speciebus quarum sori marginales, 
stratum duplex adest et utriusque pagina> cellulse fructifera? sunt. Coccidia in inultis 
non vidi; nondam itaque mihi liquet an in his differential adessent, quibus certiores 
limites generum condere licerel. — Sit ut Arachnophylla quoque inter Nitophylla 
recipiantur ; ignotis vero adhuc coccidiis, irritum putavi de his jam aliquid dicere. 
Species Nitophylli hodie disponantur: 

I. Aglaophylluro, Splicerosporarum soris per totam frondem (aut superio- 
rem partem frandis) fere ceque sparsis, rotundatis, sensim centrifuge 
expansis. 

f Fronde tenuissima fere sessili, venis omnibus (etiam in adultiorc) 
destitida. 
\. N. |)iinctatiiHi I. Ag. sp. p. 659. 

2. N. pukSiellum Harv. Träns. Ir. Ac. Vol. 22 p. 549. 

ff Fronde tenuissima brevius stipitata, nervö plus minus conspicuo 
stipitem percurrente, supra stipitem mox obsoleto. 

* Fronde elongata integriuscida, aut quasi externa vi in lacinias am- 
bitu subindefinitas vage fissa. 

3. N. Crozieri Hoolc. et Harv. Crypt. antaret. tab. 177. 

4. N. drayniiuui (I. Ag. mscr.) stipite cuneato costato, costa supra stipitem in 

nervös plures inox evanescentes divisa, in frondem coccineam oblongo-lanceola- 
tam aut integriusculam aut parcius laciniatam abeunte, soris minutis rotundatis 
per totam superficieni sparsis. 

Ad Insulas Falkland (Hb. 1. E. Gray). 
Formam fere refert N, Smithii, quale figura media in Flora antarctica exhi- 
beat, et nomine N. Smithii (manu, ni fällor, Harveyii) in Hb. Gray inscripta; at 
defectu venarum mihi diversa videtur. Minus quoque quam N. Smithii decomposita. 
N. Crozieri est tenuiore fronde et colore dilutiore prsedita species. 

** Fronde elongata pinnatifide decomposita, nempe laciniis a margine 
excrescentibus, ambitu definitis, subpinnatim dispositis plus minus 
composita. 

5. N. crispHin Kuts.; I. Ag. sp. p. 662. 



Bidrag till Florideernes Systematik. *9 

*** Fronde latiore magis flabelliformi et subpalmatim laciniata, laci- 
niis nempe a margine excrescentibus sensim subpalmatim dispositis. 

6. \. u ii du la I ii in I. Ag. sp. p. 663. 

7. IV. denticiilatuin Harv. Nov. Zel. p. 241. 

8. N. variolosum Harv. Nov. Zel. p. 241. 

9. IV. Guiiniaiiniu Harv. Phyc. austr. tab. 241. 

fff Fronde supra stipitem productiorem subramosum tenuissima; nervö 
stipitem percurrente segmentet, principalia demum intrante, in Ms 
mox evanescente. 

10. N. lividmii Hook. et H. Crypt. tab. 179. 

11. l\. BoHiMMiiaisoni Grev. Alg. Brit. et Auct. (inibi ineertum anne duae diversae 
species sub hoc oömme venditehlur). 

12. N. crispatuiii Hook. et Harv. Crypt. ant. tab. 71. 

ffff Frondis lamina tenuissima venosa, nempe venis a costa prove- 
mentibus longius (per inferiorem partem) produetis, sensim (et 
plerumque jam infra mediam laminam) evanescentibus. 

13. N. vpiiosuui Harv. Ner. austr. tab. 118. 
Ii. N. Hilli» Grev. Crypt. Fl. tab. 351. 

15. N. linittinerve Hook. et Harv.; I. Ag. sp. p. 666. 

1-6. N. Smitkii Hook. et Harv. Crypt. ant. tab. 178. „ 

17. IN. latissiniuui (Hymenena latissima Harv.). 

Ex Insula Vancouver. 

1 8. ]N. litteratuui (J. Ag. mscr.) stipite bi-ovi cuneato, in frondem venis dicho- 

tomo-anastomosantibus obscuriuseulis inférne venosam, cuneato-reniformem sub- 
palmato-pirinatifidam abäupte, lobis cuneato-liuearibus margine minute undulato- 
crenulatis, basi contractis, soris inter venas seriatis, figuras irregulares inter se 
plus minus confluentes förniantibus. 
Ad littora meridionalia Anabae. 
Nomine >'. Hillia* a D:na Griffiths mibi missa, abunde diversa species. Foliola 
fere proliticationum modo a margine subpinnatim emissa, juvenilia linearia obtusissima, 
dein cuneata, sensim palmatisecta, omnia minute undulato-crenulata. Sori non punc- 
tiformes sparsi, ut in N: Hilliä', sed lineares, oblongi aut varie tonfigurati, inter venas 
seriati, lol>os iuferiores quasi litleris aut signis inseriptos reddunt. Substantia quam 
in N. Hillia» crassior videtur. 

ffff f Fronde fere avenia, at ipsa incrassata, sessili aut inferne sti- 
pitem sensim costatum formante. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. VIII. 7 



50 



J. G. Agardh. 



* Soris per totam frondem fere ceque sparsis. 

19. IV. cartilagineum Harv. in Träns. Ir. Acad. Vol. 22 p. 540. 

20. N. erosiini Harv. Alg. austr. exs. n:o 293. 

** Soris in exteriore parte frondium evolutis (h. e. segmenta exteriora 
terminalia aut lateralia occupantibus), in his numerosis. 

21. N. Ciirdieaimui Harv. Phyc. austr. tab. 151. 

22. IV. affine Harv. in Hook. Journ. 1844 q. 447. 

23. N. DurvilliFi Bory; I. Ag. Sp. p. 666. 

21. N. multipartitnm Hook. et Harv. Alg. Tasm. p. 7. 

Obs. Speciem hane judico ex specimine, quod olim tledit. Harvey, lapsu calami, 
ut finxi, nomine N. midtipunctatum inscriptum. Aliutl specimea, inter Algas Au- 
stralia? distributum, vix diftert a Nit. mipori, cui sori infra apices segmentorum soli- 
tarii. Harvey ipse soros in apicibus nunaerbsos deseripsit et in Synopsi Phycol. 
Austr. N. multiparlitum et N. pristoideum proxima enumeravit. 

25. IV. pristoideiuii Harv. Phyc. austr. tab. 229. 

26. N.l ljnli\ i;t' lo I i ii ni. Delesseria Endiviwfolia Hook. et Harv. Alg. Tasm. p. 6. 
Harvey speciem Delesseria 3 eonsideravit, quin immo dubitavit an a D. frondosa 

differret. His comparatis tamen adpareat D. frondosam numquam apice subdivisam 

esse, sed semper evolutione marginali deeompositam före; in D. Endivisefolia, contra, 

sunt segmenta terminalia diehotoma ; sed h*c prasterea quoque deeomponitur evolutione 

laciniarum lateralium. Mihi D. Endivisefolia multo magis cum quibusdam Nitophylli 

speciebus convenire adparuit; potissimum N. pristoideo, seque caulescente, adfmem 

suspicarer. Me tamen nec coccidiä vidisse, nec soros bene evolutos, dixisse opportet. 

II. Botryoglossum, SpTicerosporarum soris definito loco in fronde obvenien- 

tibus, nunc in lobo singidis, nunc secus margines seriatis, rotundatis 

aui pluribus confluentibus linearibus, singulis centrifuge expansis. 

f Soris infra apices laciniarum subsolitariis. 

27. N. niicinatuiii I. Ag. sp. p. 654. 

28. N. ciliolatum Harv. Träns. Ir. Acad. Vol. 22 p. 549. 

29. N. minus Sond. I. Ag. sp. p. 655. 

30. N. acrospermum I. Ag. I. c. Agl. maculatum Kutz. tab. Phyc. Vol. 16 tab. 34? 

31. N. monanthes I. Ag. 1. c. 

Obs. Structura a praecedentibus sat differt. Venas microscopicas superficiales, 
quas in illis, et quidem etiam in superioribus partibus vix desiderantur, in N. mo- 
nanthe non vidi. Frondis autem lamina venis interioribus percursa adparet; trans- 
verse secta cellulas interiores superficialibus multo majores mönstrat. Nec cellute 



Bidrag till Florideernes Systematik. ol 

superficiales sunt longitudinaliter seriatse (longiores quam lata 1 ), sed potius omnino 
inordinatae, rotundato-angulatae. N. monanthes Harv. in his cum nostra fere con- 
venit ; Iamina auteni tenuior et magis deeomposita ; tamen planta videtur magis ju- 
venilis. 

ff Soris marginalibus aut in lacinulis separatis marginis provenientibus. 

32. ]\. Bartliiigianum, Schuogl. Bartlingianum Kiitz., milii adhuc ignota. 

33. N. marginale Harv. Alg. exs. ceyl. n:o 26. 

34. N. Gmelini Gr ev. Alg. Brit. 

33. IV laceratum Gr ev. Alg. Brit. (N. Smithii et N laceratum Crouan). 

36. N. finibriatiim I. Ag. sp. p. 659. 

37. N. Riiprechtiaimni (I. Ag. mscr.). Hymenena fimbriata Post. et Rupr. Illustr. 

tab. 38 fig. a. Nit. laceratum var. palmatum Harv. ap. Beechey. Voy. p. 163. 

38. N. platycarpuin Tum. Hist. tab. 144. Botryoglossum platycarpum Auct. 
I. Ag. sp. p. 676. Neurogl. Binderianum Kiitz. 

III. Hymenena, Sphcerosporarum soris secus venas dispositis, in lineas 

elongatas confluentibus, latitudine vix expansis. 

39. IN. paluiatum Harv. Nov. Zel. II. p. 240. 

40. N. Harveyanum (I. Ag. mscr.) N. palmatum var pinnatifidum Harv. 1. c. 
Obs. Soros bene evolutos non vidi; an potius prope N. Durvitlsei disponeretur ? 

41. N. fissnni, Hymenena fissa Gr ev. Harv. Ner. tab. 44. 

IV. Species affinitate incertce. 

42. N. reptans Crouan Fl. Finist. p. 153. 

43. ]\. versicolor Harv. Phyc. Brit. tab. IX. 

Obis. Species milii du bias et inquirendas boc loco omisi. 

Delesseria. Quale genus in Speciebus Algarum a me adoptatum fuit, tale 
ebaracteribus, at lirnitibus paulisper mutatis, hodie conservandum puto. Grinelliam 
nimirum et Caloglossam genera propria considerarunt, suadentibus characteribus qui- 
busdam specialibus. Aliud vero Genus, quod Cbauvinise no.mine instituit Harvey, 
quomodo distinguatur vix video. In Del. coriifolia cellulye majores, qute simplici 
serie disposita? intermedium stratum ut in cseteris efficiunt, cinguntur adparatu mi- 
norum fere ut in Callopbyllide ; qua quidem structura ha3C species admodum igsignis 
certe consideratur. In B. Hookeri vero, qua? ad idem genus Chauvinia? pertineret, 
bic adparatus vix conspicuus, nec in D. imbricata admodum notabilis. In exsiccata 
cellulse intermediär majores translucentes seriebus oblique adscendentibus dispositae 
conspiciantur. Phylla sphasrosporifera in D. coriifolia non admodum ab iis ca?terarum 
specierum diveisa: pagina folioli constat cellulis praegnantibus, duplici serie dispositis, 



52 J. G. Agardh. 

qua intermediis cellulis, his locis angustioribus, separantur, et corticalibus extrorsum 
teguntur. Cellula pragnantes e regione posita spharosporas triahgule divisas fovent. 
Coccidia in Ch. imbricata tan tum obseryavi. Técturri periearpii hemispherice supra 
paginam elevatur et pluribus seriebus cellularum eontextum est; ipsa plaeenta, colore 
sape lutescens, eellula basali ramosa constituitur, inferne plexu subanastomosante 
adnata, quasi stipitala, depressa, sursum in ramos divisa; ramos fere fruticulum 
Griffithsia cujusdam referentes - diceres ; fila gemmidiifera moniliformia, invicem libera, 
in articulis terminalibus gemmidia fovent: in fructibus itaque vix ullam notam video, 
qua Chauvinia ab aliis Delesseriis differret. Qua in structura adest, vix ita pluri- 
bus speciebus constans, ut Harveyanum genus, ea ducente, adoptanduin putarem. 

Characteribus diversaruin specieruin inelius eognitis, in dispositione speeierum 
mutationes quasdam suscipere opportet. Majoris cujusdam momenti ea tructitieationis 
differentia mihi adparuit, quam in situ sori monstrant species; pauea nimirum soros 
sparsos et quasi loco indcfinitos, plurima soros utroque latere costa quasi positione 
definitos gerunt. Qua quidein nota Schizoneuris separatis, pracipuum dispositionis 
fundamentum tum in ramiticationis normä, tum in evolutione costse et venarum qua- 
sivi. In iis, quarum ramificatio proliticationibus a costa provenientibus pendet, costa 
plerumque firmior, superfieialibus cellulis costam investientibus, a parenchymate di- 
versis quoque abludit. Sunt vero alia species, in quibus cellula superticiales costam 
obducentes vix hoc modo a cellulis parencbymatis differunt: costa? in his sunt quasi 
immersa, nec frondes venis superfieialibus initio notata. Quibus vero differentiis non 
nimium insistere opportet, quum differentia' hoc respectu etiam in speciebus, qua? 
affinitate sunt proxima, adsint. — Sectiones caterum ita instituere molitus sum, ut 
oculo adsueto facilius dignoscerentur; ut facilius inveniantur, clavem dispositionis 
sequentem addere quoque placuit: 

A. Frondes divisione ipsius lamince ramos ce, nempe 
a. subvage laciniato-partitce : 



divisione dichotoma, dichotomo-subpinnatce: 



y. dentato-laciniatce, dentihus laciniisve excrescentilus pinnatifidce aut subpin- 
natce, nunc insuper phyllis prolificantibus decompositce : 
IV. « Stenoglossum 
V. Hemineura 



I. 


Schizoneura 


II. 
III. 


Cryptoneura 
Pteridium 



Bidrag till Florideemes Systematik. 53 

VI. Phycodrys 
VII. Odontophora 

B. Frondes lamina ipsa indivisa subintegrce, aut raro parce divisa subdicho- 

tomce, prolificationibus a costa conspicua emeraeniibus deeompositce : 
VIII. Hypoglossum 

IX. Neuroglossum 

X. Chauvinia 

XI. Schizoglossum 

XII.? Paraglossum 
XIII. Hypopliyllum. 

I. Schizoneura. Frondes subvage laciniato-partitce, ramis costce conspicuis, 

num- sursum evanescentibus, ad lacinias principales excurrentibus. Coc- 
cidia sparsa in superficie parenchymatosa elevata, nunc in nervö laterali 
evidentiori conspiaia. Sori rotundati spar si inter nervös numerosi. 
* Costa alterne ramosa. 
\ . D. subcostata I. Ag. sp. p. 681. 

2. D. dichotoma Rook. et Harv. Crypt. ant. tab. 71 fig. 2. 

3. D. Davisii Hook. et Harv. 1. c. tab. 175. 

** Venis a costa oppositis. 

4. D. Hookeri Hook. et H. Fl. Nov. Zel. tab. IM— 115. 

5. - D. Quercifolia Bory Coqu. tab. 18 fig. 1. Harv. Ner. austr. tab. 46. 

II. Cryptoneura. Frondes angustissimoi andpites, alis fere destitutce, sub- 

pinnatim ramosissimce. Coccidia in medio segmento incrassata, ita co- 
sta licet obscurce imposita. SplKBrosporce in apicibus segmentorum aut 
in sporophyllis propriis evolutce, soro fere in unum confluente (costam 
pariter ac latera occupante. 

6. D. rostrata I. Ag. sp. p. 685. 

7. D. Baerii Post. et Rapr.; I. Ag. ibm. 

8. D. corymbosa I. Ag. ibm p. 684. 

9. D. angustissima Griff. I. Ag. ibm. p. 686. 

10. D. Iuergensii I. Ag. sp. p. 687. Del. complanata Rupr. 

III. Pteridium. Frondes lineares alterne dichotomo-pinnatce, ala conspicua 

costam marginante. Coccidia in medio segmento aut in phyllo proli- 
ficante axillari evoluta (ita costce imposita); splicRr ospor ce in apicibus 
segmentorum aut in sporophyllis propriis evohdce, soris secus costam 



54 



J. G. Agardh. 



expansis, fere in unum confluentihus (costam pariter ad latera occu- 
pantibus). 
1 I . D. akta I. Ag. sp. p. 603. 

12. B. spiimlosa I. Ag. mscr; B. Beeringiana var. spinulosa Rupr. Alg. Ochot. 
p. 243. An B. denticulata Mont. Sytt. p. 408? 

13. D. phmrospora Harv. Nov. Zel. p. 238. B. propinqua I. Ag. in pl. Ho- 
henackeri; B. laäniata Kihtz. tab. Phyc. Vol. 16 tab. 19? 

IV. Stenoglossum. Frondes angustcc fere lineares, obsoletius immerse co- 

statce, laciniis excrescentibus subpinnatim decomposita, pinnis ala de~ 
currente confluentihus. Cocädia — — . So/i splicer ospor ar um utroque 
latere costce oppositi, singuli aut in unum ambo confluentes, (in seg- 
mentis ipsius frondis aut in phyllis minoribus evoluti). 

14. D. Scbousboei l- Ag. sp. p. 688. 

15. D. Woodii (I. Ag. mscr.) fronde costata lineari "puinatifide ramosa, margine 
integerrima, laciniis linearibus utriiique longe attenuatis obtusiusculis, soris 
utroque latere costa:' singulis oppositis margini adproximatis media segmenta ma- 
jora occupantibus. 

Hab. ad insulam Vancouver D:r C. B. Wood. (Hb. Gray!}. 

Ad sectionein Slenoglossi pertinet species facilius distincta. Fröns est 3 — 4 
polliearis, lineam vix latitudine superans, admoduni <leeomposita, laciniis a margine 
frondis ubicumque linearis vage egredientibus, majoribus basi aliquantulum attenuatis, 
apicibus olitusius acuminatis. Laciniae juveniles magis distantes, inferiores longiores, 
superiores lacinias (nec dentes aut cilia) äemulantes. Sori utrinque fere niarginales 
conspicui, in media parte fere laciniarum majorum evoluti, invicem bene separati, 
lineam elongatam formantcs. Costa media latiuscula, in superiore parte fere obsoleta. 

Duplo angustior quam D. Scbousboei et D. bipinnatifida, est magis quam hae 
species decomposila. Lacinise integerrimse dicendaj et lineares, nec ciliato-serratae et 
lanceolata: ut in D. bipinnatifida. D. Scbousboei est forma latior, minus decomposita; 
quasi inter alias intricata fuisset, est modo Rb. bifidse marginibus adharens, cellulis- 
que majoribus areolata. 

Ut in proximis speciebus segmenta nunc opposita, nunc paria plura adproxi- 
mata, nunc singula proveniunt. Sori elongati lineares. 

16. D. bipinnatifida Mont. Voy. d'Orb. tab. VI fig. 1. 

V. Hemineura. Frondes sinuato-pinnatifidtf, laciniis excrescentibus decom- 

positce, evanescenti-costatce, costis costulisque immersis sensim magis 
conspicuis ad lacinias majores excurrentibus, nunc basi apiceque fere 



Bidrag till Florideernes Systematik. 55 

obsoletis. Coccidia costce- sensim formatte imposita. Sori spheerospo- 
rarum maculas plures inträ marginem seriatas subdiscretas forman-tes. 
17. D. frondosa Earv. Phyc. austr. tab. 179. 
18.? D. crnenta Earv. Fl. Nov Zel. p. 240 (m\\\\ ignota). 

VI. Phycodrys. Frondes sinuato-pinnatifidce, laciniis excrescentibus, nunc 
quoque phyllis a costa provenientibus decompositce, sensim immerse co- 
statce, costidisque plus minus conspicuis costam continuantibus scepius 
instructce. Coccidia sparsa, coshdis aut parenchijmate imposita. Sori 
sphcerosporarum secus costam expansi oppositi scepe in unum confluen- 
tes, costam pariter ac latera occupantes, in apicibus segmentorum aut 
in phyllis minoribus evoluti. 
* Venis obsoletissimis vage excurrentibus. 
19.? D. interiucdia (I. Ag. mscr.) frondis obsoietissime eostatae, vage vix venosse 
foliis stipitatis lineari-cuneatis dentatis, dentibusque excrescentibus sensim pin- 
natitidis, laciniis conformibus aveniis denmm foliola marginalia plurima stipitata 
constituentibus, stipitibus linearibus subcostalis, soris — — — . Nitophylli 
sp. Earv. mscr. 

Hb. ad insulam Vancouver. 
Habitus D. sinuosa lingulata 1 , sed juvenilis tere omnino avenia, Nitophyllum 
referens, adultior vage venosa. Fructibus ignotis proxima affinitas dubia manet. 
** Venis magis conspicuis subregulariter oppositis. 

20. D. fimbriata I. Ag. sp. p. 690. 

21. D. simiosa Good. et W. 

22. D. crassifolia Bupr. Alg. Ochot. p. 232. 

25. D. phyllophora (I. Ag. mscr.) frondis costat* opposite venosse foliis obovato- 
oblongis sinuatis et parce divisis, laciniis costatis sensim separatis phyllisque 
a costa secus laminam sensim detersam utrinque provenientibus, frondem nunc 

foliosissimam constituentibus, coccidiis supra venas prominulis, soris — . 

Deless. erassinervia Cparlim) Eook. et Earv. (non Montagne). 

Ad Insulas Falkland. 
Nomine D. erassinervia? plures species distinctissimas confundi suspieor. Pri- 
maria D. erassinervia, a Montagneo depicta, quam nec ipse vidi, nec Harveyum com- 
parasse suspieor, ramificatione D. Hypoglossi, foliis lanceolatis indivisis enervibus (sec 
iconem Montagnei} insignis, D. dendroide aut D. oppositifoliae potissimum propinqua 
videtur. Alii postea sub nomine D. erassinervia? intellexerunt formas diversarum 
specierum, quas costa valida congruentes, ssepius phyllis novis e senili costa proli- 



36 J. G. Agardh. 

ticantibus instructas, viderunt. Kiitzing ita specimen a Ffookero datum o Kerguelen 
land depinxit (Tab. Phycol. Vol. 16 tab. 123, cu ' laciniam dichotomam venisque 
alternis instructam adjecit. Ipse ex insulis Falkland specimen coram habeo, manu 
Harveyi ni fällor, nomine D. crassinervise inscriptiim, quod mihi nullomodo speciem 
e sectione Hypoglossi prodit. Ut in planta vetusta costa est valida et adparenter 
derasa, phyllisque plurimis sine ordine a costa pullulantibus ; ioliola obovala-oblonga 
opposile venosa (licet venae admodum inconspicuye), longe stipitata, stipite foliola 
minora a niargine exserente. Hoc congruere puto eum fragmeiitis aliis, ex iisdem 
insulis provenientibus, qu&' speciem I), sinuosa? aut D. quercifoliae subsimilem refe- 
runt, quam nomine D. phyllophorae designavi. 

VII. Odontophora. Frondes e margine foliiferce, nempe phyllis indivisis 
(aut externa vi tantum laceratis) margine^ dentatis dentibusque margi- 
nalibuz excrescentibus sensim decompositis constitutce, costis evidentibus 
costulisque oppositis ad dentes excurrentibus percursce. Coccidia sparsa. 
Sori in phyllis marginalihus evolnti, in majori plures oblique trans- 
versales et subdiscreti, in minori singuli. 

24. I). Lyallii IIooJc. et Harv. Crypt. ant. tab. 176. 

25. ö. similans (I. Ag. mscr.) froilde a margine foliiféra phyllis indivisis elliptico- 

oblongis margine ciliato-appendiculatis, appendiculisque marginalibus excrescen- 
tibus sensim pinnatis constituta, costa eostulisque augustis oppositis subexterne 
distinctis, cellulis costularum superficialibus elongatis a cellulis parenchymatis 
diversis, phyllis soriferis minutis margine c iliato— spinulpsis. D. Lyallii Harv. 
Alg. anstr. exs. n:o 271 fnec. Fl. antarel.). 

Ad Novam Hollandiam. 
D. Lyallii cerle simillima, at me judice distincta speeies. Foliola frondis sunt 
longiora, venis pluribus et strictioribus percursa. Margines obsoletius serrati, demum 
dense minute appendiculäti (in D. Lyalii duplicato-scrrati). Vense jam in juvenili 
cpnspicuse; sub liiicroseopio adparet cellulas superficiales costularum esse elongatas 
et a parencbymate interjacenle facilius distinguendas. In D. Lyallii vera hsec diffe- 
rentia cellularum vix conspiciätur. 

26? I). Qvifctlia Suhr. Kiitz. tab. Pkyc. Vol. 16 tab. 19 (mihi ignota). 

VIII. Hypoglossum. Fr ondes prolificationibus a costa emergentibus ramosfö, 
cceterum indivisa, venis transversalibus microseopiäs destitutce, tenuis- 
simce, cellulis parenchymatis in series subtransversales, a costa arcua- 
tim versus marginem excurrentes, fere_ ordinatis. Coccidia costa insi- 



Bidrag till Florideernes Systematik. 57 

dentia. Sori sphcerospararum in foliolis vix mutatis evoluti, utroque 
latere costm smguli. 

* Costa ecorticata, nempe seriebus celhdarum longituäinalibus paucis 
constituta, quasi articidata. 

27. D. tfiuiifolia Harv. Ner. Bor. Americ. tab. XXII. B. 

28. D. inrökens Harv. 1, c. tab. XXII. A. ' 

29. D. HjpoglossoirtVs Harv. Phyc. austr. tab. 87. 

Speeimen nomine D. spathulatae a Harvey distributum, ex Frémantle örtum, 
mihi D. Hypoglossoidi admodum propinquum adparuit. Specimiaa alia, mihi diversa, 
e Ring Georges Sound gerunt trondis tenuissimse margines amplos eximie undulatos. 
Nec in his plantan) Sonderi primitus descriptam reeognoscere credidi, utpote suam 
D. spatluilatam striis pellucidis notatam descripsit Sönder. Quo quidem charactere 
speciem Sonderi D. ruscitblia? alfii)ioj'en) esse, suspicari licet. 

** Costa max corticata, nempe cellulis elongätis numerosis non e re- 
gione positis (et quasi articidos formantibus), sed vage desinenti- 
bus obtecta. 
a. Prolificationibus subunifariam a costa media prorumpentibus, fron- 
dem vage ramosam formantibus. 

30. D. Hypoglossum Woockv. 

[i. Prolificationibus a costce latere alteridero juxta laminam prorum- 
pentibus, subsingidis. frondem subvage ramosam formantibus. 

31. D. Harveyana (I. Ag. mscr.) fronde corticalo-costata, prolificationibus a costae 

latere alterutero juxta laminam prorumpentibus subsingulis vage ramosa, foliolis 
laneeolato-ellipticis apice obtusiusculis evenosis, margine minute et acute serra- 
tis, soris — — — , coccidiis costa; impositis subsingulis. B. serrata Harv. 
Alg. austr. exs. n:o 277, nec Post. et Bupr.; D. semäata Harv. Phyc. 
austr. tab. 59. Nomine D. semilata 1 Harvey duas species distinctas compre- 
bendit. 

Ad Novam Hollandiarn. 

/. Prolificationibus inf ra apicem revolutum geminatim prorumpentibus, 
demum frondem adparenter dichotomam formantibus. An Calo- 
glossye adfinior? 

32. D. revoluia Harv. Phyc. austr. tab. 170. 

<). Prolificationibus ab utroque latere costa juxta laminam prorumpen- 
tibus geminatis, demum frondem sub opposite ramosam formantibus. 
33? D. crassinervia Mont. Voy. Pol. Sud. tab. 8 fig. 1. 

Lunds Dniv. Årsskrift. Tom. VIII. 8 



58 J. G. Agardh. 

34. D. dendroidcs Harv Phyc. austr. tab. 137. 

IX. Neuroglossum. Frondes prolificationibus a rosta emergentibus ramosm, 
cceterum indivism, venis microscopicis a costa transversaliter egredienti- 
bus instructce, interjacentibus cellulis parenchymatis quasi inordinatis 
(nec lineas flabellato-radiatas a costa egredientes formantibus). 
* Sorts foliola frondis vix mutata occupantibus. 

a. Prolificationibm ab utroque latere costce juxta laminam prorumpen- 
tibus geminatis, demum frondem sub-opposite ramosam formantibus. 

35. D. oppositifolia Harv. Fl. Nov. Zel. p. 239. 

36. D. decipiens (I. Ag. mscr.) fronde mox corticato-costata, prolificationibus ab 

utroque latere costa juxta laminam prorumpentibus geminatis demum frondem 
opposite ramosam formantibus, foliolis valide eostatis lineari lanceolatis margine 
integerrimis, venis microscopicis a costa excurrentibus demum sat conspieuis 
ramosis, interjacentibus cellulis oblongo-rotundatis, soris utroque latere costa 
distinctis aut subeonflucntibus. I). Hypoglossum var. arborescens Harv. mscr. 

Ad Insulam Vancouver. 
Vena opposita in tronde adultiore fere nudo oculo conspicua. Structuya magis 
ad D. ruscifoliam, quam ad 1). Hypoglossum tendit. Ramificatione ad antecedentes 
accedit. 

(i. Prolificationibus a costa latere alterutero juxta laminam prorum- 
pentibus subsingidis, frondem subvage ramosam formantibus. 

37. D. violacea (I. Ag. mscr.) fronde corticato-costata, prolificationibus a costa? 

latere alterutero juxta laminam prorumpentibus subsingidis vage et fere alterne 
ramosa, foliolis lineari-lanceolatis utrinque attenuatis margine serratis, venis mi- 
croscopicis a costa excurrentibus, interjacentibus cellulis parenchymatis angulatis, 
soris utroque latere costa- evolutis in unum confluentibus. Del. serrulata 
Harv. in Perrys. exp. to Japan Bot. append. p. 331 (nec Phyc. austr.). 

Ad Japoniam. 
Prasentia venularum a D. serrulata Australia facilius dignoscatur. 

y. Prolificationibus a media costa subunifariam prorumpentibus sub- 
singulis, frondem vage ramosam demum formantibus. 

38. D. ruscifolia Tum. 

39?. D. spathulata Sond.; nec Harvey (jnihi ignota). 

** Soris phylla minuta sub-propria occupantibus. 
40. D. Tasmanica F. Muell; Hooh. Fl. Tasm. tab. 190 B. 
41.? D. Nereifolia Harv. Nov. Zel. p. 238 (mihi ignota). 



Bidrag till Florideernes Systematik. 59 

X. Chauvinia. Frondes prolificationibus a costa emergentibus ramosce, 
cceterum indivisa;, venis transversalibus destitutce, at ipsee crassi- 
usculce, cellulis infra-corticalibus translucentibus areolas hexagonas 
monstrantibus. 

42. D. imbricata Aresch. Cliauv. imbricata Harv. Phyc. austr. tab. 240. 

43. D. coriifolia Harv.; Ch. coriifolia Harv. Phyc. austr. tab. 150. 

XI. Schizoglossum. Frondes dichotoma et prolificationibus a costa emer- 
gentibus ramosce. Coccidia — — — . Sori utroque latere costa: sin- 
guli mit in unum confluentes, folioli parte m aut phylla subpropria 
occupantes. 

44. D. crispatula Harv Phyc. austr. tab. 268. 

45. D. denticulata Harv. Phyc. austr. tab. 244. 

XII.? Paraglossum. Frondes foliis simplicibus constitutce aut prolijicatio- 
nibus a costa nervisque lateralibus secus laminam utrinque provenien- 
tibus, demum lamina detersa in phylla nova (nunc plurima) evolutis, 
ramosce. Coccidia — — — (nervis lateralibus insidentia?). Sori in 
phyllis minoribus adparenter secus costam evoluti, in majoribus secus 
nervös laterales costam versus subtransversi, oblongi. (Costa venaque 
corticata cellulis brevibus, ab aliis parenchymatis vix diversis). 

46. D. lancifölia (I. Ag. mscr.) fronde simpliciuscula elongato-lanceokta utrinque 
longe acuminata subundulata valide costata nervisque lateralibus oppositis demum 
conspicuis instrueta, prolificationibus a costa veuisque emergentibus fraris) de- 
mum ramosa, soris in phyllis minoribus adparenter secus costam longitudinali- 
bus, in majoribus secus nervös laterales in soros plures oblongos costam versus 
transversales separatis. D. sanguinea var. lancifölia Hook. et Harv. Fl. 
Ant. p. 470? 

Ad Cap Horn in Hb. Grav. 
Donec coccidia inveniantur, atlinitäs mihi dubia manet. In unico specimine fer- 
tili, quod vidi, sori et in phyllis minoribus a costa prolificantibus et in majoribus 
obvenerunt; in majoribus iuferne distincti, in apice folii confluentes. Habitus et color 
D. sanguineae; me judice, neutiquam cum hac identica species. Cellulse corticales 
costa; breves, nec elongatse ut in Hypoglossis. 

47. D. epiglossum (I. Ag. mscr.) fronde (demum foliosissima} ovali-lanceolata 

undulata valide costata, nervisque lateralibus oppositis minus conspicuis instrueta, 
prolificationibus utroque latere costa? secus laminam provenientibus plnrimis, de- 



60 j. G. Agardh. 

mum lamina detersa in foliola conformia plurima excrescentibus, fructibus . 

Del. crassinervia Hook. et Harv. partim? 

Ad Insulas Falkland in Hb. I. E. Gray. 
Folia saltem i — 5 pollicaria, ali(pjando ultra pollicem lata, quo latiora eo magis 
margine undulata, ipsa simplicissima ; phyllis plurimis a costa prolificantibus fröns 
rarnosa adpareat. Cellulär corticales costae et venarum breves et angulata', vix ab 
illis parenchymatis diversae. 

XIII. Hypophyllum. Fr ondes prolificationibus a costa media subfascicula- 
lim emergentibus, demum lamina detersa in pliylta nova {scepius plu- 
rima) evolntis, ramosce. Fruetus — — . 
48. D. Middendorfiii Bupr. Alg. Odiot. tal. 12. 



SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRAHIES 



3 9088 00731 3257 



\\